Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarnade pannan ej upp, och förbittrad hoii talte i kretsen:
»Dårar vi äro, som ifra mot Zeus i förblindelse bara.
Vilja vi vlerkligen äflas ännu att med våld eller böner
hejda hans göranden? Fjärran för sig han sitter och intet
vårdar och bryr sig om oss, ty han tror sig den vida förnämste
vara i välde och kraft ibland alla odödliga gudar.
Alltså fördragen, hvad ondt på enhvar ibland eder han skickar!
Nu, som jag tror, är en jämmer beredd allaredan åt Ares:
fallen i striden Askalafos är, den han kärast af mänskor
hade och kallade ock för sin son, den väldige Ares.»
Så hon sade, men Ares af harm med flätan af handen
slog sina kraftiga lår och jämrande talte och sade:
»Gudar, förtänken mig ej, I som bon i den höga Olympen,
att jag går hän till achaiemas skepp för att hämnas för sonen,
ja om det ock blir min lott att, träffad från Zeus af hans
ljungeld,
ligga bland stupade krigares lik i blodet och stoftet.»
Sade, och Bäfvan och Skräck han befallde att hästarna genast
spänna för vagnen och klädde sig sjalf i sin strålande rustning.
Nu skulle åter en ny och än större och svårare vrede
drabbat med vedergällning från Zeus de odödlige gudar,
om ej Athene, förskräckt för den fara, som hotade alla,
lemnat sin tron, där hon satt, och skyndat sig ut genom hallen.
Hjälmen hon guden af hafvudet ref och af skuldrorna skölden,
vred ur hans seniga hand den koppar petsade lansen,
ställde den undan och talade strängt till den hetsige Ares:
»Rasande galning, det blir ditt fördärf! Du har alltså förgäfves
öron att höra med och har mistat all skam och besinning I
Hör du då ej, hvad hon säger, den liljearmade Hera,
hvilken ju alldeles nyss ifrån Zeus Olympiern kommer?
Tänker du kasta dig själf i otaliga lidanden svåra
blott för att harmsen få vända igen till Olympen af nödtvång
och så tillika förvålla så ondt åt alla oss andra?
Ty han skall lemna på stund så achaier som trotsiga troer
och till Olympen skynda sig hem’ att förskräcka oss gudar,
och han skall gripa oss en efter en, både skyldig och skuldlös.
Lyd mig och stäfja den harm, som du känner för härlige sonen l
Redan så mången ligger ju död, som i styrka och mandom
öfverglänste din son, och flere det blifver med tiden.
Svårt är att alla de eviges barn bland mänskorna rädda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
