Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvirflade högt i sky, och i sträck helhofvade spännen
sprängde tillbaka till staden igen från skeppen och tälten.
Ständigt Patroklos dit, där han varsnade tätaste trängseln,
körde med skallande rop, och från vagnarna föllo framstupa
kämparne ned under hjulen, och vagnarna skramlande stjälpte.
Tvärs öfver grafven ilade lätt de odödliga, snabba
hästar, som Peleus af gudarne fick till en lysande gåfva,
framåt i stormande fart, och hans mod honom dref emot
Hektor,
honom han ville till lifs, och af hästarna fördes han vindsnabbt.
Som när all jorden förmörkad och tryckt af en piskande
regnstorm
ligger en dag under hösten, då Zeus låter skurarna flöda
häftigast ner i sin straffande harm öfver människors ondska,
efter de döma på tinget med väld och lagarna vränga,
stötande rätten omkull, utan sky för de hämnande gudar;
samtliga floder då fulla till brädd af regnandet strömma,
många af kullarna skäras omkring af de forsande flöden,
hvilka mot svallande hafvet med dån utför klipporna störta
hufvudstupa sig ner och människoverken förhärja:
så var ett brusande larm af de flyende troiska spännen.
Men när Patroklos sig väg genom främsta falangerna banat,
trängde han dessa mot skeppen tillbaks, den vägen de kommit,
och lät dem icke till staden fly in och dem rasande nedstack
uppå den platsen, som1 var mellan skeppen och floden och
staden,
kräfvande vedergällningen ut för de många som stupat.
Först han på Pronoos sårade djupt med den blänkande lansen
inne vid skölden hans blottade bröst och dödade honom;
tungt han i marken föll. Och mot Thestor, sonen af Enops,
stormade sedan han fram — hopkrupen på glänsande vagnen,
denne satt slagen af skräck i sin själ, och ned ur hans händer
tömmarna glidit; Patroklos då kom och stötte i högra
käken på honom sin lans och dref den igenom hans tänder
och honom hifvade ut ifrån vagnen med lansen som metarn,
sittande ute på klippan vid sjön, den sprattlande fisken
drager ur hafvet i land med kopparkroken och ref ven:
så med sin blänkande lans han den gapande slängde ur vagnen
hufvudstupa på jord, och lifvet ur lemmarna flydde.
Och på Erylaos se’n han kastade just vid hans anlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
