Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken för höken flyr och i håliga klippan sig räddar
innerst i klyftan, ty ej var det än hennes öde att fångas:
sålunda flydde hon gråtande bort, ifrån båge och pilar.
Vände till Leto sig nu budbringaren Argusförgörarn:
»Leto, nej strida jag vill ej mot dig, ty vådligt i sanning
är det att kämpa med Zeus’, molnskockande gudens, gemåler.
Därför af hjärtans lust må du gärna bland evige gudar
rosa dig af, att du segrat på mig med din väldiga styrka.»
Sade. Då samlade Leto ihop både båge och pilar,
hvilka där lågo nu spridda omkring i det hvirflande stoftet;
därpå hon vände tillbaks med sin dotters vapen i handen.
Denna nu lände till Zeus i olympiska kopparpalatset,
och på sin faders knän sig flickan gråtande satte,
kring henne skalf hennes himmelska skrud, men sin dotter
intill sig
fader Kronion drog och frågade, leende hjärtligt:
»Älskade barn, hvem har gjort dig det här af de himmelske gudar
utan besinning, som hade du gjort något ondt inför alla?»
Honom svarade då den sköndiademade jaktmön:
»Fader, din maka mig slog, den liljearmade Hera,
hon som är vållande jämt till att gudarne tvista och kifvas.»
Sålunda föllo de ord, som de skiftade där med hvarandra.
In uti Ilions heliga stad nu begaf sig Apollo,
ty han var rädd, att danaerna re’n den dagen förstöra
skulle den ståtliga stadens mur, innan ödet det ville.
Men till olympen igen de andra evärdlige gingo,
somliga fulla af harm och somliga jublande stolta;
där hos dundraren Zeus de satte sig ner. — Men Achilles
dödade troerna själfva såväl som de stampande hästar.
Som när den bolmande röken går upp emot himmelen vida
från en brinnande stad, som tändes af gudarnes vrede;
alla förvållar den nöd, och den många försänker i jämmer:
sålunda jämmer och nöd öfver troerna bragte Achilles.
Stod då den åldrige Priamos själf uppå heliga tornet;
jättelike Achilles han såg, och hur undan för honom
troerna flyktade brådt i förvirring och ingen på motstånd
tänkte; då trädde han jämrande ner ifrån tornet på marken,
medan han ropte till dem, som vid muren vaktade porten:
»Upp med porten och hållen den så, tills vårt flyende krigsfolk
hinner i staden in, ty nära inpå dem Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
