Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom är billigt och rätt, men det första skall vara Tydidens.»
Så han sade, och alla de strax instämde med bifall;
och han väl stoet åt honom nu gett, som acbaierna ville,
hade ej därvid stått upp Antilochos, sonen af Nestor,
tagit till orda och yrkat sin rätt af ’Peliden Achilles :
»Svårt skall jag harmas, Achilles, på dig, om du sätter i
verket
detta ditt ord, ty du står i begrepp att beröfva mig priset,
tänkande blott däruppå, att vagnen och spännet för honom
kommo till skada, som själf är så flink. Men till evige gudar
borde han bedit; ej hade han då blifvit efterst i loppet.
Dock om han är dig så hjärtligen kär och du ömkar hans otur,
har du i tältet ju massor af guld och af koppar desslikes,
har du ju får jämväl och tärnor och stampande hästar;
tag då och gif honom sedan däraf en än större belöning
eller ock genast på stund, att achaierna måtte dig prisa.
Men ifrån stoet jag afstår ej, utan därom forsöke
hvilken som helst, som har lust, att kämpa emot mig med
handkraft.»
Så han sade; då log snabbfotade hjälten Achilles,
glad åt Antilochos, hvilken var en af hans dyraste vänner,
och med bevingade ord han svarade honom och sade:
»Efter du alltså mig ber, att jag någonting annat från tältet
skall åt Eumelos ge, så vill jag dig göra till viljes.
Honom jag brynjan skall ge, som jag tagit af Asteropaios;
smidd af koppar den är, och af blänkande tenn går en gjutning
rundt omkring på dess plåt; han skall komma att skatta den
mycket.»
Sagdt, och befallning han gaf åt Automedon, trogne kamraten,
att ifrån tältet den hämta, och han gick då efter den genast
och åt Eumelos den räckte i hand, och glad han den mottog.
Men Menelaos i kretsen stod upp, förbittrad i själen,
hjärtligen vred på Antilochos än, och en härold hans spira
lemnade honom i hand och befallde argiverna tystnad:
därpå till orda han tog, den gudaliknande drolten.
»Hvad har du gjort, Antilochos, du, som tillförne var vettig?
Du min berömmelse skämt och hästarna mina förhindrat,
drifvande dina förbi, som voro dock klenare mycket.
Därför jag vädjar till er, argivernas furstar och rådsmän,
domen emellan oss två efter rätt och ej efter ynnest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
