Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
hannes Jerechini, sedermera ärkebiskop i Upsala, och Magnus
Olofsson Tavast, sedan biskop i Åbo. Hans »secretarius» Arnd
blef, som bekant, biskop i Strengnäs. För konung Kristoffers
tid är oss ingen annan uppgift bekant än Stiernmans om Olaus
Martini, sedermera biskop på Seland. Hr Styffe antager
(Bidrag till Sveriges Hist., II, s. cxxvil), att biskopen i Strengnäs
skulle ha varit kansler under Kristoffer, men utan att framlägga
några bevis. Bestämmelserna i unionskonungarnes handfästningar,
som måhända afsågo en mera betydande ställning för kansleren,
blefvo väl aldrig för Sveriges del verkstälda. — För Karl
Knutssons tid känner man i början kaniken Benkt i Upsala
såsom kansler (1449), sedermera dr Claus Ryting, 1453, 1468,
sålunda ännu under konungens sista regeringstid. — Under
Stu-rarne rådde naturligtvis undantagsförhål 1 anden. Rådet och
riksföreståndarne tyckas ha haft livar sitt kansli, och dermed hänger
måhända till samman att biskop Matts i Strengnäs i ett bref
kallas »rikskansler» (se Alin a. a. s. 10). Från Sten Sture d. ä:s
tid känner man annars dennes »sekreterare» Petrus Johannis,
som af honom gjordes till dekan i Linköping; från de yngre
Sturarnes »kansleren» Peder Jakobsson, den sedermera ryktbare
biskopen i Vesterås. Äfven praxis under början af konung
Gustafs regering synes tala för, att kanslererna togos väl bland
prelater ne, men icke bland biskoparne.
Bhd.
Ärkebiskop Törd Pederssons slägt.
Det är bekant att en reaktion till förmän för konung Karl
Knutsson inträdde år 1467 och att denna efter ärkebiskop Jöns
Benktssons död på r ett ännu märkbarare sätt gjorde sig gällande.
Ett möte hölls i Örebro i April 1468, der man enades om att
till ärkebiskop postulera konungens »frände» (cognatus) Törd
Pedersson, hittills dekan vid Linköpings kyrka, och skrifvelsen
till den helige fadren dikterades i dess väsentligaste del af
konungens förtroendemän riddaren Erik Eriksson och kansleren
Dr Claus Ryting. Nämde Törd tyckes ej rönt något allvarligare
motstånd i Sverige, man har qvar hans till Upsala domkapitel
afgifna försäkran, och förhandlingarna om hans stadfästelse
genom påfven måste ha framskridit ganska långt, då penningar
redan upptagits för att lösa’ konfirmationsbullan och priset
derför angifves. Han blef sedermera undanträngd af ärkedjeknen
i Vexiö, den sedan så bekante Jakob Ulfsson. Om graden af
hans slägtskap med konung Karl har man hittills ingenting haft
att upplysa; i Bondeättens kända slägtledning finnes ingen plats
för denne Törd. Det är af denna fråga vi här skola söka lemna
en utredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
