Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
[Öfwer] hela deras läger war grafwit stora och jupa gröper och
der till medh ett stort och jupt kiär mitt i deras läger: afin det
är mig obeskrifweligt att relatera, ej heller kan någon i werden
imaginera sigh ett sådant läger ; och hwadh för et stort arbete de hafwa
der nederlagt kan ingen tro, uthan den, som hafwer sett det. Hwadh
det kostade på oss, innan wi wunno inn högden och bron, som går
mitt öfwer strömmen, det de skulle retirera sig öfwer, det hafwer
kostat mången redelig karls lif och blodh och swet, och ingen i
werden skall kuna tro, huru de skiöto och wärdie [värjde] sig på det
sistonne, ner de sågo att wi wille skiära passet af för dem; mörket
kom på oss och wi hade 24 skått krut till mans: de blefwo alla och
jag kan säga tigh, min bror, att om man intet håller continuerlig
elden emot fienden ryssen, hvilket han obeskiedeligen är redder före,
men kommer han in medh deras sablar, så är han intet rädder före,
uthan är wärre än någon kan tro, och hade gudh icke serdels medh
sin hielp komit, hade wi aldrig kunat utherda lengre, ty alla wåra
woro nu så trötta och så många döde och blesserade, ocli serdels
officerarne, och der till medh gingo alle finnarne på marodie, och
så mycket brännevin hade ryssarna sat uthe före deras telt, ty de
wiste wäl att, ner wara skulle koma, så skulle de slå sig fulle, och
tå skulle de snart rå med oss, hwilket stråt achemina [stratagème]
hade gå an, om icke gudh serdeles hade bewarat oss. Inga af wåra
styken hade wi, alt in till det begynte att blifwa mörk ; så komo tå
de äntelig, hwilka jorde strax ryssarna myket redde. Wi begynte
att feckta klåkan 1 efter middagen och klåkan 6 wTidh pass kom en
öfwerstlieutenant af Ryssarna och begärde att capitulera medh oss,
och begärde att cle skulle få retirera sigh öfwer bron medh deras gewer
och fanor och pagage, och budo, att stillståndh skulle blifwa, så lenge
de capitulerade, då H. M:t sende till dem öfwersten Otto Wrangel
af Drabanterna och lät säga dem, om de nu strax intet wille gifwa
sig krigsfångna, wille H. M:t låta strax, men natten wore, canonera
på. dem, tå de det emot togo; der låg widh staden Narven 16000 man,
när de fingo höra, att de andra hafwa begärt att capitulera, sende
de dess general, som fek sama capitulation. — — —
Om H. M:t en partiqoullair hafwer jag intet skrifwit, men aldrig
dess maken kan finnas, som så litet achtar sigh för faran, och till att
uth-stå fatigueur. H. M:t war twenne gängor neder omkull medh sin hest
i det förbannade morachet, men tenk huru gudh bewarade honom, han
lågh neder medh hesten i wattnet och hesten kune intet gå up medh
honom och wattnet stodh honom np under halsen, och ingen war
medh honom, bara Axel H år elli, som änteligen ropade på twenne
finnar att hielpa kunnugga på finska och ner de hörde kunnugga, sprungo
de till och drogo honom up uthur wattnet, men den ena stöfwel och
strumpan blef qvar sittiande neder i lorten, och H. M:ts wäria blef
borta; hesten drogo de ochså up. Sedan tog H. M:t Axel Hårds
stöflar på sig barbent och tog af en kardieskarl (?) dess wäria
och så redh han wåter och uthan strumpor hela den natten, som
war så stark fråst, det månge af de blesserade togo döden af–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
