Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
193
Emellertid kände konung Magnus behof af yttre garantier
och han vände sig derföre till påfven, berättade huru saken sig
förlupit, och begärde den helige fadrens stadfästelse å sitt
förvärf, dervid fullkomligt riktigt framhållande, att Skåne var
liksom dörr och lås till hans rike, hvadan derifrån, om landet
befunne sig i främmande händer, Sverige helt visst skulle vara
utsatt för stort men. I sin ansökan uppgifver han, att Skånes
lösen hade uppgått till en summa af 36,000 mark. Påfven
svarade i januari 1339, att, ehuruväl han erkände konungens
stora fromhet (eximia devotio), hvilken blifvit till honom
inrapporterad, han likväl icke kunde gifva den önskade
sanktionen, emedan det hörde till påfvestolens vanor att höra äfven de
andra parterna i en sak.
Konung Magnus hade äfven anhållit om sanktion på andra
landvinningar, som han möjligen skulle kunna göra från
Danmark. Han hyste således vidare planer för rikets utvidgande.
Det följande året medförde nya och vigtiga förhållanden.
Konung Kristofers tredje son Valdemar, i historien känd med
det ännu oförklarade tillnamnet Atterdag, hade uppfostrats i
Tyskland, och banade sig nu genom traktaten i Spandau i april 1340
och i Lübeck i maj s. å. väg till Danmark och hyllades der till
konung på Viborgs ting midsommardagen. Den antagligen då
föga mer än 20-årige konungen kunde omedelbart efter hyllningen
icke sägas vara herre öfver mera än ungefär fjerdedelen af
Jutland. Han var emellertid villig att åter göra Danmark till
ett mäktigt rike och han arbetade träget och troget för att
vinna detta syfte. Man kan icke annat än akta denna hans
sträfvan, äfven om man stundom måste ogilla de medel han
använde.
Hur skulle den nye konung Valdemar ställa sig till den
skånska frågan? Vid mötet i Lübeck, i maj 1340, var denna
fråga på tal, i sammanhang med uppgörelsen med holsteinarne.
I en särskild öfverenskommelse med grefve Johan af den 21 maj
lofvade Valdemar att han, sedan han hade blifvit väld till
konung, skulle stadfästa grefvens år 1332 med konung Magnus
rörande Skåne gjorda öfverenskommelse. Ett stadfästelsebref
finnes ock i afskrift (tryckt i Dip lo matarium Svecanum del. IV
under nr 3502), i afskriften odateradt, men antagligen utfärdadt
samma år (1340), fast senare, i hvilket öfverlåtandet af panträtten
godkännes. Här säges godkännandet gifvet till förebyggande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
