Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
333
blir det Erik, som uppträder som hjelpbehöfvande, är det han,
som den 9 oktober — då var han ändtligen nere i Skåne —
måste med 1,800 mark silfver köpa sig deras hjelp mot sina
fiender. Ja, icke nog dermed, samma dag förklarar hän sig och
sina arfvingar vara skyldige att betala dem till och med 3,000
mark silfver, »hvilka de, anfallande oss med varningar å vår
faders vägnar afpressat oss» (quas de nobis inuadendo nos
rno-nicionibus ex parte patris nostri extorserunt). Dessa ord synas
mig svåra att begripa. Hur kunde Eriks bundsförvanter och
dermed hans faders ovänner å dennas vägnar af barnen utpressa
penningar ? Förhållandena te sig så invecklade, att frånvaron
af närmare upplysningar kännes dubbelt tung. Två månader
derefter var det, som Erik med sina inhemska anhängare fick
gifva sig åt fadren så godt som på nåd och onåd, i det han
lemnade honom uppdrag att bestämma vilkoren för en förlikning
med fadren och dennes vänner, bland hvilka uppräknas drottning
Blanka, konung Håkan och »vår käre broder konung Valdemar.»
Under den tid, som förgick mellan den 10 december, då
detta bestämdes, och den 17 mars, då konung Magni utslag
skulle gifvas, rådde mellan denne och den danske konungen det
bästa förhållande. Konung Valdemar inbjöd honom och hans
gemål att fira julen i Köpenhamn. De kommo dock icke öfver
till Danmark förr än efter ingången af år 1359 och ingingo då
aftal, som voro af den största vigt för den kommande tidens
tilldragelser. Mellan konung Valdemars späda dotter Margareta
och den adertonårige konung Håkan ingicks förlofning. Konung
Magnus, som dock i den föregående december månad var
mäktigare än sonen Erik, fick af konung Valdemar löfte om
krigs-hjelp och säges, för att gälda denna, hafva lofvat att åt
Valdemar upplåta »staden Helsinge». Den krönika, som meddelar
denna upplysning begagnar i det följande för det samma
uttrycket »landet och fästet». Uppgiften är således besynnerligt
nog ganska obestämd, ej heller är det godt att förstå, huru
konung Magnus för att få Skåne skulle lofva att till en annan
afstå landets vigtigaste punkt — det vill i det närmaste säga
återlemna det för hans räkning eröfrade landet. Under sådana
förhållanden är det nödigt att antaga, att den afslutade
traktaten innehållit vida mera än helt naket ett löfte om upplåtande
af Helsingborg. Att icke konung Valdemar för intet skulle
underkasta sig de besvär och kostnader, som måste vara för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
