Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
E. HILDEBRAND. 38
gen öfver de landskap, som han tidigare med rådets samtycke
hade öfverlemnat åt sonen såväl som dem, hvilka denne hade
tillegnat sig. Rådet begärde, att en herredag skulle
sammankallas i mellersta Sverige; framställning derom gjordes af två
Eriks vänner, biskop Nils i Linköping och Erengisle jarl saint
af konung Magni vän hr Trotte Petersson. Konungen förklarade
sig icke ämna bryta hvad han tidigare hade lofvat rörande
förhållandet till hertig Bengt samt att han icke ansåg sig nog fri
och säker i mellersta Sverige, hvadan han i stället utlyste en
riksdag att öppnas i Kalmar den 13 oktober. Försoning mellan
honom och de store ingicks dock först den 18 november, vid ett
möte i Söderköping: allt skulle vara glömdt, hertig Bengt
fortfarande landsförvist, men man hade intet emot att konungen,
»af nåd eller för sin heders skuld» ville i ett annat land —
Norge mäste här menas — gifva honom ersättning för hvad
han i Sverige mist; ersättning skulle kunna fordras och gifvas
för den skada, man under de föregående oroligheterna lidit. Om
hertig Bengt innehåller denna öfverenskommelse ett hedrande
vittnesbörd: konung Magni heder kunde svårligen göra det för
honom nödigt att löna annat än verkliga förtjenster. Libellus de
Magno Erici rege uppgifver, att Eriks anhängare^ när de
underkastade sig, fordrat som vilkor, att konung Magnus aldrig skulle
bortgifva några land åt den danske konungen. En sådan fordran
å deras sida är fullt naturligt, under förutsättning att någon
benägenhet funnits hos konungen att afstå de dyrt förvärfvade
provinserna. Men äfven om han inskränkt sig till att lofva
konung Valdemar att i nödfall, d. v. s. om ej andra förpligtelser
infriades, at honom upplåta Helsingborg, var detta så pass
oförsigtigt, att man med skäl kunde för framtiden uttala en varning
mot alla liknande åtgärder.
Efter konung Valdemars fälttåg i Skåne var brytningen
mellan honom och konung Magnus fullständig. Hertig Albrekt
af Meklenburg, som mist sin bundsförvant Erik5 vände sig till
den af honom så djupt kränkte svågern och slöt med honom den
17 augusti en traktat, genom hvilken konung Magnus förband
sig att mot konung Valdemar, så länge det började kriget varade,
hjelpa hertigen med ali makt så till lands som till vatten, att
icke sluta någon separatfred, att icke ingå med konung
Vålden-mår någon öfverenskommelse utan hertigens medvaro och råd,
att om han i Danmark toge land, fästen och fångar, skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
