Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
H. HJÄRNE.
litteratur, och om de flesta af dessa verk vet man, dels genom
samlarnes uppgifter, dels genom öfversättarnes dedikationer, att
de härstamma från knes D. M. Golitsyns bibliotek. Anonyma
skrifter om Sverige finnas äfven, och från flere olika håll
uppgifves, att den vetgirige bojaren förskaffat sig ett betydligt antal
svenska förordningar genom biträde af sin embetsbroder i
kammarkollegium, vicepresidenten Fick 1).
Denne haus medhjelpare är en af de intressantaste
personligheterna i denna period af Rysslands historia. Henrik Fick var
bördig från den fria riksstaden Hamburg; enligt några samtida
uppgifter, som han likväl sjelf bestred, och hvilkas trovärdighet
icke heller är fullt bestyrkt, hade han i sin ungdom varit
mönster-skrifvare vid ett svenskt regemente. Säkert är, att han inträdde
i hertigens af Holstein tjenst, såsom hans kommissarie i
Eckernförde skötte hvarjehanda ärenden hörande till justitieväsendet,
ekonomien och polisen, samt äfven för hans räkning i Stockholm
underhandlade med svenska regeringen. Mot slutet af år 1715
fick general Adam Weide, som efter slaget vid Narva länge
hade vistats som krigsfånge i Sverige, i uppdrag af tsaren att
med den bekante holsteinske statsmannen Bassewitz rådgöra om
lämpligaste sättet att införa kollegier i Ryssland. Den senare
gaf anvisning på Fick såsom en särdeles duglig man, den der
vore »väl kunnig om de svenska kollegierna och lagarne». Fick
begaf sig till Petersburg och ingick en »kapitulation», hvari han
förband sig att tjena tsaren i tolf år. Derefter skickades han
till Stockholm för att ännu mera sätta sig in i de svenska
inrättningarna och, om möjligt, öfvertala några svenske embetsmän
att gå i tsarens tjenst. Det senare synes icke hafva lyckats
honom; deremot medförde han efter ett års bortovaro, såsom
*) Pekarskij, Naulca i literatura v Rossii poi Petre Velikom, Ï, sidd. 255 ff.;
Popov, Tatistjev i jego vremia, sid. 95. Cedercreutz säger i sin berättelse om
Ryssland: »Knez Dmitri Gallizin är en till det gambia Ryske väsendet nog
be-gifwen Herre, plump och hård, men förståndig och rättrådig, är ock den, som
aldra bäst förstår inrikes sakerne. Han har låtit öfwersättia åtskillige Latinske,
Tyske och Fransöske böcker, hwaruti han flitigt studerar, samt äfven på Ryska
translatera låtit åtskillige Swänske förordningar, instructioner och mera sådant,
som numehra Vice-Præsidenten och Etats-Rådet Fick, för någre åhr sedan, här
i Swerige samblat och öfwerbrackt.» Den engelske agenten Rondeau framhåller
äfven D. M. Golitsyns begåfning och kunskaper, hvadan enligt hans åsigt »ingen
man är mera egnad och hågad att träda i spetsen för ett parti för att uttänka
och fullborda en omhvälfning i ryska riket» (Sjubinski, Zapiski inostrantsev o
Rossii v XVIII stoUtii, sid. 222). Hertigen af Liria, som skildrar honom
allenast såsom en fördomsfull reaktionär, låter tydligen sitt omdöme förestafvas af
politiska antipatier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
