Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
oscar alin.
»Vid öfvervägande af hvad 40, 41, 42, 43 och 57 §§ i
Regeringsformen stadga, och då 1617 års Riksdagsordning ej blifvit
antagen till efterrättelse i de delar, hvaruti den genom
Regeringsformen ändrad är, hafva vi enhälligt stannat i den tanke:
att u t i de är en deri» etc.
Så tillkom den nu ifrågavarande grundlagsförklaringen : i stor
hast och utan nödig eftertanke, hvaraf följden blef den, att redan
vid följande riksdag de häftigaste strider kunde föras om hvad
den i verkligheten innebar. Dessa strider gälde som bekant den
frågan, hvilka ärenden voro af den art, att tre stånds
sammanstämmande beslut angående dem skulle gälla såsom riksdagens.
Enligt adelns af konungen godkända mening skulle det vara »alla
lagstiftningsmål, utom privilegier och bevillning ar». Uttrycket
är otydligt, då »bevillningar» nämnas såsom undantag från
»lagstiftningsmål», oaktadt de ej kunde anses höra till dylika mål
i egentlig mening. Att de i alla fall nämnas såsom undantag
ifrån dem, visar, sammanstäldt med innehållet i Fersens och
Almfelts yttranden under diskussionen,1) att man vid beslutets
fattande måtte hafva tagit uttrycket »lagstiftningsmål» i
vidsträcktare betydelse än den vanliga och såsom omfattande
samtliga de ärenden, som med lagstiftningsmål hade det gemensamt,
att de berodde på konungs och riksdags gemensamma beslut1).
Denna uppfattning vinner stöd af det sätt, hvarpå adelns beslut
finnes affattadt i det protokollsutdrag, som afsändes till de öfriga
stånden, och sedan i ständernas gemensamma skrifvelse.
Visserligen framhölls under debatterna om Förenings- och
Säkerhetsakten på riddarhuset 1789 den åsigten, att stadgandet om tre
stånds sammanstämmande beslut såsom riksdagens endast gällde
sådana frågor, hvarom talades i de paragrafer, som i beslutet
nämdes, hvilka frågor åter endast skulle röra stiftande eller
förklaring af Allmän lag, samt förklaring af Regeringsformen3);
Jfr Fersens yttrande i »Historiska skrifter», VI, s. 92:–-»framstäldes
af kammarherren baron Gari de Geer att tyda 1617 års Riksdagsordning, icke
uti de ceremoniela delar, men uti beräknandet af fyra stånds röster så uti
lagstiftning, som vid de tillfällen, då riksens ständers röst äskas».
2) Af vissa yttranden under diskussionen skulle man till och med kunna
draga den slutsatsen, att meningen varit, att under > lagstiftningsmål» äfven skulle
innefattas ärenden, angående hvilka ständerna endast egde yttranderätt. Någon
dylik tolkning af beslutet blef emellertid aldrig ifrågasatt, och af de uppträdande
talarne torde ej heller någon haft för afsigt att yrka något sådant.
3) Så yttrade friherre Christer Lindorm Posse, hvars anförande ansågs vara
författadt af riksrådet Hermansson, under diskussionen den 16 mais 1789: »Af
K. M:t och Riks. ständer blef genom 1786 års Riksdagsbeslut enhälligt faststäldt,
att uti kvad 40, 41, 42, 43 och 57 §§ stadga tre stånds sammanstämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
