Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES FÖRBINDELSER MED NEDERLÄNDERNA..
149
Att Generalstaterna ej skulle gå in på denna äfventyrliga
plan är lätt insedt, men ehuru de genom ytterligare skrifvelser
förklarade orsaken, lät Karl ej heller förmå sig till eftergift af
Herman von Rodenbergs lifliga argumenter i de samtal han hade
med konungen, utan äfven denne återkom ined samma svar som
van La ere.*)
Men skeppsredarne voro ej sinnade att ännu gifva sina
fartyg förlorade och utsago en annan fullmäktig att afresa till
Sverige. Det var en ung rättslärd Cornelis Haga, senare bekant
såsom Hollands ambassadör i Konstantinopel och president i
höga rådet i Holland, Zeeland och Westfriesland. Äfven han
försågs med Generalstaternas fullmakt att underhandla med Karl
och i mars 1610 ankom han till hofvet i Nyköping.
Det torde med skäl kunna sägas, att härmed först den rent
diplomatiska förbindelsen mellan Holland och Sverige inleddes.
Ty ehuru Haga i likhet med de närmast föregående sändebuden
kom i ett rent privat ärende, blef dock redan detta genom
Generalstaternas mellankomst en internationel angelägenhet, och
att Haga tagit sin uppgift vidsträcktare än hans egentliga ärende
fordrade, synes af den digra (sedermera tryckta) rapport han
afgifvit, och hvilken med sina iakttagelser af alla slag röja den
blifvande diplomaten och statsmannen.
Yid Hagas ankomst låg den gamle konungen sjuk af gikt,
och inför den unge Gustaf Adolf fick han derför framställa sitt
ärende. Om detta fick han därefter tvista i flera sammanträden
med rådet och med van Dyck, som med ifver sökte medla i
saken. Och detta behöfdes dels emedan konung Karl tagit sig
ganska nära att ej hafva blifvit, såsom flere andra furstar,
kallad till deltagande i s t i 1 le s t å n d s u n d e r h a n d 1 i n g ar n e, »clå han
aktade sin makt på Östersjön ej ringare än konungens af Danmark
och tyska furstars, som deltagit i dessa förhandlingar», ocli
därtill hade generalstaterna i sin skrifvelse denna gång användt
*) R. R. (uti.) d. 29 aug. 1609. Utan hinder af dessa tvister pågingo
under tiden de svenska värfningarne i Holland, där det på grund af fredsslutet nu
var godt om lediga soldenärer. xlbr. Cabeliau ock Paridon van Horn voro
konungens agenter i detta ärende, och talrika bref i riksregistraturet och andra
samlingar vittna om deras åtgärder och svårigheter att anskaffa behöfliga
penningmedel. Af det värfvade krigsfolket användes en del i Ryssland af Jakob
Dela-gardie, medan en del förlades i Jönköping, Upsala m. fl. st. kanske i afvaktau
på de danska fiendtligheterna. Som bekant kommo båda de nämda holländarne
till Sverige: Cabeliau blef borgmästare i Göteborg; Horn fick 1624 på arrende
tullen i Mälarens uppstäder och flera sjöstäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
