Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES FÖRBINDELSER MED NEDERLÄNDERNA..
155
nöja. Handeln på Östersjön var i alla fall i hög grad
fördelaktig, och till en viss grad kunde ett mindre godt förhållande
mellan de nordiska rikena vara i staternas intresse.
Men af ett krig dem emellan skulle detta intresse alltför
mycket lida, därpå var Kristians införsel-förbud bevis nog, och
därför blef nu deras angelägnaste omsorg att medla fred mellan
de stridande. Visserligen gjorde Karl ännu ett försök att genom
v. Dyck förmå Staterna att ställa sig på Sveriges sida, hvarför
denne d.’ 1 april 1611 infann sig i deras församling med förnyad
anmaning därtill samt därefter qvarstannade i landet för att
underhandla med Staterna och Oldenbarneveld om hjelp af skepp,
hvilket dock icke lyckades, enär man fruktade att detta skulle
blifva bekant. I stället beslöts att afsända en beskickning till
Danmark och Sverige och, sedan som vanligt en lång och
dyrbar tid förspilts med allehanda rådplägningar om kostnad o. dyl.,
var denna i början af juli ändtligen färdig att afgå 1).
Till denna beskickning hade utsetts Jakob van Duvensvoorde,
herre till Obdam, amiral af Holland, Rombout Hogerbeets,
medlem af höga rådet af Holland, Zeeland och Vest-friesland, samt
Dirk Bas, borgmästare i Amsterdam. Den 17 juli ankommo de
till Köpenhamn, där de med svårighet utverkade sig tillåtelse att
uppsöka konung Kristian, som då befann sig på Kalmar slott.
Konungen mottog därstädes sändebuden ganska onådigt; han
ville knappast lyssna till deras framställning, sade sig icke känna
Staterna eller de förenade Nederländerna, men väl konungen af
Spanien. Han afslog hvarje nedsättning af tullafgiften i Sundet,
förklarade sin afsigt vara att eröfra hela Sverige (»non agitur
de religione sed de regione») och yttrade sig mycket hatfullt om
svenska konungen2). Sändebuden lemnade därför i slutet af
aug. den danske konungen för att uppsöka den svenske i lägret
vid Ryssby, där de mottogos bättre 3). På deras framställning
svarade Karl d. 27 aug. Han visade att detta krig trots alla
fredsförslag blifvit börjadt af danske konungen och trodde sig
spåra därbakom jesuitiska stämplingar för att söndra de
evangeliske, hvarför staterna borde komma tillh jelp. Angående deras
Credentiebref af Gen.-St. d. 11 juni i concept; Riksark. Haag. Lias
Duitschl.
2) Vreede, anf. arb. s. 54.
3) Konungen hade uppmanat hertig Joban att med sin gemål samt
östgötaadeln och dess russtjenst infinna sig i lägret, att sändebuden »må se att E. K. H.
vore här hos oss». R. R. d. 18 aug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
