Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF FRÅN HOGENSKILD BIELKE TILL SIN SYSTER OCH MOR. 349
hit till min Heris Nodh, so hand blefve icke för mykit mager, nor
hann kommer framm.
Kere Morkere görer och sender migh denn svarte kappen med
blå fodret, som jagh kunde hafve på i höst och i vinther, nor det
regner och sner. Minn a. k. Morkere, betacker jagh edher ganske
ödmiukeligh för di handskene I sende migh; di vore mig vell till
mothe, so ner som ett par, dem gaf jagh hertugh Magnus. Minn
a. k. Morkere, somm I hafve befalth Clemit, ath hann skulle seie
migh, nor min Herris Nodh hann vore lystigh och komme in i klede
kainmeren, da skulle jagh spörie Hans Nodh till, huru jagh skulle
bevare klederne vell, so gifver jagh eder ödmiukeligh tilkende, ath
K. M aj: t han sagde och underviste migh alttfi sammen, huru jag
skulle henge dem op och huru jagh skulle legge demm nedh igenn
och huru jagh skulle vell förvare dem för regn, so ath jagh hopis
nesth gudz hielp, ath dem skall inthet blifve skadendis. Minn a. k.
Morkere, som Clemeth och eagde migh, ath jagh granneligh skulle
achte migh för di fodrede klederne, ath di icke skulle varit förderfvet,
för en jagh fick demm, så hafver jagh, kere Morkere, lathit. klappe
dem tvo eller tre gonger, siden jagh fick dem. Do hafver jagh inthet
kundit förnimme, ath di nogit skulle varit förderfvet. Så lieder jagh
eder, minn k. a. k. Morkere för gudz skyld, ath I icke taghe eder
noghen stor sorgh om di klederne, po det eder store siukdomm
motthe icke diste mere förök[es], Jagh förhopis nesth guds hielp,
ath her skall inthet blifve för nöden, endogh det var mig svort medt
det förste, för en jagh kom i medh et, dogh er det nu migh mykit
lettere enn med det förste.
Minn a. k. Morkere, som I och befalte CJemeth skreddere, ath
hand skulle seie migh om her Jörenn, ath hand ingenn regenskap
ville före för kött eller flesk och alth det andre, uthenn allenesth«
för rugh eller korn, da kunde I vell, kere Morkere, gå honum so
horth efter, ath hann mosthe göre eder regenskap för alth det, som
opburit er, bode smot och stort, eller och komme honum om halsenn,
fördi det var et onth behagh det hand lögh eder oth Stockholm i
fiord om Larsmessen, och ath den tillien var so opbrutin i visthusit
och ath der ramlede so mykit borthe om natthenn, somm Christoffer
Juli vell veth ath sige eder. So veth jagh ingen anden rodh, kere
Morkere, en ath I tale honum so hort till, ath hand moste begynne
på sin reienskap om kött och flesk. Jagh tror dogh aldrigh ath
hand kunde vare so försömmeligh ath han ju hafver skrifvit hvad
som til gongit er om vecken eller om monedenn, och hvad som
sedenn der öfver blifver i hans restantie, det kunde I vell sielf tenke
hvart det er blifvit. Menn er det så, ath han icke kommer till sinn
rekenskap, da kunde I lathe ransake hos Erik i Kerreby,oden som
fick Lisebet kokerske. Jag hörde den tidh jag var på Åkerö, da
hörde jagh at aldrigh red ber Jören so deromkringh, ath han ju
skulle vare der en time eller tvo och der motthe ingen vare ner.
Minn h. a. k. Morkere, er minn ödmiukeligh bönn till eder ath I
icke tage migh till mistyckis ath jagh skrifver eder so rundelighe till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
