Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.
den vara fullkomligt oberättigad. Att direktoriet måste förbehålla
sig ett afgörande i sista hand, måste väl, om det skulle något
betyda, ligga i sakens natur.
Att Oxenstierna som strateg visat sig mindre skicklig är oss
icke obekant; strategin var ju ej hans egentliga verksamhetsfält, men
att han »mit peinlichkeit» utöfvade sitt inflytande, våga ti bestrida,
för så vidt det gälde arméernas rörelser. Huru ofta framgår det ej
af författarens egen framställning att han efteråt skänkte sitt bifall
åt rörelser som hertig Bernhard på egen hand företagit och i flera
af hans bref till Bernhard (de äro ej så många) ger han uttryckligen
ordre att handla »e re nata», »ex occasione» o. s. v. Skälen för att
icke förläna hertigen generalissimusvärdigheten voro som vi redan
sett goda nog.
Vi skola ej uppehålla oss vid författarens framställning rörande
de krigshändelser som medförde Regensburgs fall och ledde till
slaget vid Nördlingen. Horns långsamhet och »starrköpfigkeit» skonas
ej. I skildringen af förberedelserna till slaget ställes ock
vederbörligen Horns »försigtiga art» gent emot hertigens »ridderliga
beslutsamhet». — Med redogörelsen för sjelfva slaget afslutar författaren
sin första del. Att granska denna redogörelse hvad sjelfva
krigsoperationerna angår lemna vi åsido; vi vilja blott fästa oss vid
författarens framställning angående Horn och hertig Bernhard.
Rörande slagtningens gång finner professor D. uppgifterna så
motsägande att man af de samma blott kan få en allmän bild. »Die
ganze schwere der Verantwortung» faller emellertid på Horn »Es
kam auf ihn an, ob er das werk mit derselben kühnen und
ungestümen entschlossenheit, mit welcher der herzog es tags zuvor
begonnen hatte, hinausführen oder, seiner vorsichtiger natur folgend,
behutsam gehen, zaudern, abwarten — — — — würde» (s. 437).
Beträffande ansvarigheten, så bör den väl åtminstone delas af den,
som framdref beslutet om ett fältslag. Bernhard hade sjelfrådigt,
genom att skjuta fram sina positioner längre än ursprungligen var
bestämdt, öfverskridit den första planen, och det var han som sedan
bragte beslutet oin slag trots Horns motvilja till stånd. Några
bevis för bristande djerfhet och beslutsamhet hos Horn har författaren
ej anfört. Han följer sjelf i hufvudsak dennes egen relation och att
han utelemnar de olyckliga omständigheterna som sammanstötte och
mildra Horns ansvarighet kan bero på bristande utrymme.
Men författarens uppfattning af denna relations anda är
däremot öfverraskande. Han finner (sid. 442) den allt i genom
stämplad af en sträfvan att vältra skulden från sig på hertigen. En så
skarpsynt både historiker och psykolog som Geijer yttrar om samma
berättelse: »Horns egen rapport — — är skrifven utan ali bitterhet
och inger vördnad för hans karakter.» Vi hafva sett tre editioner
af nämda relation (hos Chemnitz, i Lettres et mémoires de Gustave
Adolphe, Paris 1790, och i Mémoires de mr de Montrésor, Cologne
1723) som alla nära öfverensstämma. Vi bedja den intresserade
läsaren sjelf skaffa sig en öfvertygelse. Eör vår del instämma vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
