Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
GENMÄLE.
och samma tidehvarf, samt att tidehvarfven naturligen bestämmas af
de 2:ne hufvudriktningarne i mensklig kunskapsodling, antingen åt
den öfversinliga eller den sinliga kunskapssferen, så att ett tidehvarf är
antingen mer eller mindre ensidigt idealistiskt eller realistiskt, eller
ock, för det tredje, förenar idealism och realism i ett visst jemnmått.
Tredelningen* beror således icke på författaren, utan på rent
psykologiska sakförhållanden, dels att menniskonaturen har 2:ne
relativt motsatta sidor, hvilkas harmoniska förening i en 3:dje form är
menniskans bestämmelse, dels att en ny bildningsform har att i
natio-nalmedvetandet genomgå en triad af utvecklingsskeden: 1) dess
empiriska uppfattning genom föreställningsförmågan, 2) de inhemtade
föreställningarnes tydliggörande och ordnande genom
förståndsverksamheten samt utbildande till ett dogmatiskt helt och en bestämd
kunskapsform, samt 3) ett af fortgående andlig odling föranledt kritiskt
skärskådande och ombildancle af samma kunskapsform genom det
reflekterande förnuftet.
Med tillämpning häraf finnes svenska bildningens hufvudriktning
hafva före 1700-talet varit ensidigt idealistisk, under medeltiden abstrakt
idealism, begreppsformalism, under tidehvarfvet 1527—1724 mera
konkret klassisk idealism eller humanism, samt under 2:dra
protestantiska tidehvarfvet 1724—1807 öfvervägande vetenskaplig realism, inom
skolan begränsad, men utom densamma redan i sitt" första skede
utbildad till radikal ytterlighet i 1760 års »projekt» till ny skolordning,
genom hvars förkastande dess tillämpnings- och utbildningsskede
uteblef. Men genom kritiken inskränkt inom måttliga gränsor upptogs
realismen i 1807 års skolordning för första gången till ett allmänna
läroverket genomgående bildningsmoment, hvilken förening af
humanism och realism förtjenar att anses såsom epokbildande i ett 3:dje
protestantiskt tidehvarf, 1807—1849, meel nybildningsskede 1807—
1820, utbildningsskede 1820—1849, hvarmed inträdde, som bekant,
ett kritiskt och ombildande skede, som genom utgifne och jemkade
skolstadgar ännu icke kommit till beståndande positivt resultat.
När och i hvad form detta kommer att ske, kan vara ovisst,
men såsom visst bör på kulturhistoriska grunder kunna antagas, att
den nationalbildning, som redan 1807 och 1809 på alla
kulturområden höjt sig öfver 1700-talets på det sinliga lifvet ensidigt riktade
förståndsrealism och uppnått den motsatsen mellan sinligt och
öfver-sinligt försonande psykologiska ståndpunkt, som utmärker förnuftet i
högre mening, icke skall falla tillbaka till realistisk ensidighet, om
ock det å andra sidan på samma grunder måste antagas, att den
äldre ensidiga humanismens herravälde är en passerad ståndpunkt
inom svenska läroverket såsom statsinstitution, och numera tillhör
de kulturriktningar, som redan fullbordat sin mission och sitt lopp
genom tiden samt gått "till hvila i historien.
A. G. Hollander.
Stockholm, 1885. Kongl. Boktryckeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
