- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjette årgången. 1886 /
373

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERÄTTELSE OM WOLMARS ERÖFRING 1601.

373

skuttet en stor del. Som nu öfversten Carl Carlsson såg, at muren
låg nider, och han fandt sig vara myket svag på folck (ty mästadelen
af folcket var siuckt), moste han derför öfvergifva staden och blifva
med alt folcket på slottet.

Den 8 decemb. stormade fienderne 3 gånger till slottet och satte
2 gånger eld der under, men vi undfinge och affärdede them med
sköne hugg, at icke månge kom o tilbaka, och vi släckte uth elden.
Seden stormade the til staden och fingo then in uthan något motstandh;
doch när the vore inkomne, vanckade där harda slängar uthaf huset.
Samma dag om’afftonen sendt komo vi til handels.
Den 10 ginge vi uth ifrån Wolmar.

Orsacken hvarföre öfversten så hastidt lätet sig til händels:

1) At vi ingen viss kunskap viste om vår endtsatt.

2) Var där inge lodh til styckena, och i 14 dager hade man
icke haft jernlod uthan toge fensterbly och jerntärninger, stöpte bly
omkring och giorde lod.

3) Var icke öfver en 1/2 t:na slangkrutt igenn.

4) Var icke häller victualie mer i förrådh, uthan spanmål, som
vi til högsta på 6 dagar hade kunnet hölle oss med, och knechterne
hade icke tidh til att mala, uthan moste nat och dag stå vedderredo
til at förväntha fiendens anlop.

5) Högste och störste orsacken var denne, at folcket var mycket
siuckt; när vi alle skulle vara tilstädes, bevise oss och giöre fienden
mothstandh, thå vore vi icke 80 man, men den 10 decemb., när vi
skulle gå uthaf huset, voro vi vell 200, som kune vei gå til Pernow.
15 personer vore, som för svaghets skuld måste blifva der qvar.
Cantzleren lofvade at försöria them med victualie, til dess the kune
blifva bättre.

Om öfversten hade hafft derinne 200 försöckte friske krigsmän,
mat och annan krigsmunition der till, thå hade han än denna
stundh varit på Wolmar, fast om the än på alla sider hade muren
niderslaget.

Polenske gisslere, som vore inne hoss öfversten på huset, så
länge det blef af handlat, vore

en polnscher herre, Cantzlerns systerson,
capitain Johan de la Blanca, fransos, h. Ponti frände,
Claes Gorff, ryttemester,
Johan von Ungarn, liflender.
På vår sido hoss Cantzlern var
Jacob de la Garde,
Capit. du Pui, Sveidser,
Hans Andersson, hofvidtzman.

Seden nu alt blef af handiet, måste knechterne niderlägga deres
bössor, pucker och trommor, men deres sidvärior och hvad the hade

til tråtz, thet finge the behålla och taga utli ra ed sigh, och moste

först svarie, att the aldrig mer skulle lathe sig brucke emoth kongen,
krone Polen eller det store furstendömet Littowen, och seden lathe
the oss frit passera och giorde oss ingen förhinder, lathe ledsaga oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1886/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free