Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANUT.
157
meddelanden uttala, att lion älskade Frankrike, dess ära och
dess lugn så högt, att det ej vore något, som hon ej skulle vilja
göra för detsamma. Utförliga depescher, i regeringens anda
affattade, tillsändas ambassadsekreteraren att uppläsas ej blott för
drottningen, utan äfven för de förnämsta inom rådet. Hvad som
i denna afdelning af memoirerna härrör från Picques röjer redan
där och hvar betänkliga öfverdrifter i framställningen, och det
förekommer redan äfven uppgifter af äfventyrligaste beskaffenhet.
En sådan uppgift, som emellertid fått äran att blifva
inregistrerad i vår historia, är den, hvilken förekommer under september
månad 1651 (II, 268—69). Här förtäljes nämligen, att drottning
Kristina skulle hafva föreslagit för Carl Gustaf, — tronföljaren,
som ännu ej upphört att hoppas på hennes hand — sin
hof-mästarinna till gemål. Vid denna tid, alltså omedelbart före
tronafsägelsen 1651, skulle det ha skett, att drottning Kristina
till den svenska tronen, att med Carl Gustaf dela den plats hon
lemnade, ville föra Marie Sophie de la Gardie, riksmarskens
äldsta dotter och riksrådet Gustaf Oxenstiernas enka, således
enkan efter rikskansleren Oxenstjernas brorson; därmed följer,
att hon också skulle ha velat göra tvänne 6- till 7-åriga döttrar
af huset Oxenstjerna till ett slags prinsessor af Sverige. Carl
Gustaf, fortsätter Picques, skulle emellertid ha gjort invändning
emot förslaget — hvilket ju låter allt för troligt — och fäst
uppmärksamhet på förhållandena både till slägten Oxenstjerna
och de la Gardie — »une nouvelle maison de Suède; son
grand-père estoit estranger». Men drottningen hade vetat utväg och
då i stället föreslagit »Mademoiselle Spaar, l’une de ses filles
d’honneur, jeune et belle à merveille» — Ebba Sparre alltså;
hon tillhörde i motsats till den förra »les plus anciennes maisons
du royaume». Men äfven vid detta förslag visade sig Carl Gustaf
obeveklig: »son altesse Royale témoigna franchement à la Reine
qu’il n’avoit pas assez d’inclination pour cette demoiselle pour
l’épouser». När då drottning Kristina ej i Sverige fann något
parti, »digne du prince de Suède», kastade hon sina blickar till
Tyskland och föreslog honom till gemål en prinsessa af
Mecklenburg, hvaremot han ingen invändning hade att göra.
Denna Picques’ berättelse inledes icke med det vanliga: »ön
disoit alors» eller »le bruit courut», utan med ett allvarsamt: »il
est vray». Men i trots däraf kan den ej tros: saken har en inre
omöjlighet. Drottning Kristina, som egde en så djupt rotad för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
