Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
221
fleste af dem där förblefvo till sin död.1) Något bevis för en
politisk-nationel väckelse bland norrmännen kan man väl ej gerna
finna i det af författaren anförda intyget af Steffens om det
norske Selskab: »Det stille önske var nu, forsaavidt jeg dengang
lærte det at kjende, ingenlunde en adskillelse fra Danmark, men
vel en større selvstændighed. Med landets administration var
man utilfreds; især önskede man et eget nationalt universitet».
Då författaren skall anföra exempel på den unga norska
slägt, som lefde i Köpenhamn »som en kreds af fremmede, der
havde sin hjerterod i et andet, fra Danmark meget forskel ligt
land,» och hvilken »det var forbeholdt at virkeliggjøre paa sit
hemlands grund de fremtidstanker, der foresvævede den unge
slægt»; så går det honom icke bättre än prof. Sars, i det att
han nämligen bland sina exempel råkar att få fatt i danska
vittnesbörd. Så är fallet med Diriks och Deinboll (sid. 80), bägge
födda och uppfostrade i Köpenhamn, den förre af tysk börd, den
senare sannolikt dansk. Ingen af dem såg Norge förr än vid
mogen ålder, Diriks 1806 och Deinboll 1802—04 och andra gången
1808.8) Denna omständighet, att man vid sina försök att häfda
Norges politiskt-nationela väckelse före skilsmässan från
Danmark gång på gång råkar ut för det missödet att gripa fatt pà
danskar i stället för norrmän, är i sig ett godt indicium för, att
den politiska väckelsen alls icke var nationel eller var det endast
i ringa grad, hvilket ock synes framgå däraf, att danskarne i
Norge 1814 voro fullt så goda norska patrioter som norrmännen,
ja ännu bättre så till vida, som de alla utan undantag tillhörde
själfständighetspartiet, under det vi finna norrmännen delade
mellan detta parti och de s. k. svensksinnade.
Emellertid har dr Nielsen såväl i denna skrift som i sina
föregående så skarpt framhållit betydelsen af 1809 års händelser
och så uttryckligen erkänt, huru föga (qvarn nihil?) förut blif-
*) Drolsum, Norsk Ståndpunkt, sid. 23 efter en uträkning af J. A. Hjelm,
hvars resultater närmare angifvas af L. Daae i dennes intressanta afhandling i
Vidar, H. 1, sid. 50 o. f. Detta må väl kallas ett öfverraskande högt tal, om
man sammanställer det med N. Wergelands uppgift i Mnemosyne, I, sid. 129
(se Aalls Erindringer, 2:a uppl. sid. 259 not), att de under åren 1792—1809
vid Köpenhamns universitet inskrifna norska studenternas antal aldrig utgjorde
mer än en V« ftf hela studenttalet, samt samme författares uppgift (Danmarks
politiske Forhold imod Kongeriget Norge, 2:et Oplag sid. 121), att i medeltal
20—30 norska studenter årligen inskrefvos vid universitetet mot öfver 100
danska. Vid skilsmässan voro omkr. 158 danskar anstälda i Norge. Vidar, sid. 64.
2) Se Moe, Eidsvolds-Repræsentanter og Storthingsmænd 1814—1845, sid.
51 och 52, och Halvorsen, Forfatterlexikon, sid. 142 och 173.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
