Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
NILS HÖJER.
Fredriks egentliga förtjänst om Norges frihet var den, att ban
drog sig tillbaka i rätta ögonblicket, medan det ännu var tid att
uppnå hedrande och för Norges frihet betryggande vilkor. Eller
med andra ord : hans förtjänst om den norska friheten ligger just
i den handling, för hvilken han mest föraktas, och denna
förtjänst är så mycket större som han resignerade under klar insigt
om, att skadan var hans och fördelen Norges rikes, och vidare
att denna ädelmodiga resignation alls icke skulle uppskattas eller
rätt förstås af den stora mängden bland dem, för hvilkas skull
den gjordes.1)
Jag kan icke från d:r Nielsens arbeten erinra mig någon
egentlig uppskattning af Kristian Fredriks betydelse för Norge;
men i sina Bidrag har han gifvit en klar öfversigt af hans yttre
politik och bevisat, i hvilken grad hela hans uppträdande i Norge
var beräknadt på Englands understöd eller åtminstone dess
vänliga mäkling. I sammanhang härmed lemnas ock en
framställning af stormakternas kommissariers uppträdande i Norge. D:r
Nielsen tillägger dem ett ganska väsentligt inflytande till Norges
fördel, och om de haft något egentligt inflytande, var det
tvifvelsutan mer till Norges fördel än till dess skada.
Vill man göra en sannolikhetsberäkning öfver Kristian
Fredriks inverkan pä det norska frihetsverkets ändtliga resultat,
måste man icke blott känna hans offentliga gärning och hemliga
underhandlingar utan ock de svenska planernas innebörd med
hänsyn till Norges ställning till Sverige och dess inre författning
jämte grefve Wedels och de få norska själfständighetsmännens
åsigter i detta afseende samt slutligen de allierade makternas
ställning till föreningsfrågan och gången af de underhandlingar,
som fördes genom deras kommissarier på sommaren 1814 före
krigets utbrott. Det är nämligen klart, att om de svenska
statsmännen och de norska föreningsvänner, som genom sin ställning
och sin erfarenhet måste betraktas som nationens naturliga
höfdingar, så länge ingen arfsberättigad prins fans i landet, i alt
väsentligt voro öfver ens med hänsyn till Norges ooh Sveriges
inbördes förhållande och Norges inre författning, redan innan
’) Jag måste återtaga ett förhastadt uttryck i förra afdelningen af denna
uppsats, att »Kristian Fredrik var fullt s& mycket, ja ån mera ett verktyg, då
ban drog sig tillbaka, än då ban satte sig i spetsen för nationen». Ehuru
statsrådet tillstyrkt konventionen i Moss, bar det dock i sammanträdet den 13 aug.
»på det kraftigaste hemstält, om icke armén kunde gå offensivt till vaga». Hans
norske rådgifvare ville således våga ett slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
