Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES I)E CHANUT
137
nämligen, att Bourdelot — le sieur Bourdelot, son premier
méde-cin — var den, som förmått drottningen till detta uppträdande:
han hade därmed fullgjort ett uppdrag från prinsen af Condé
och hans syster hertiginnan de Longueville, med hvilka han
underhöll nära förbindelse. *) Därefter nämnes han ej förrän under
december 1652 och denna gång i sammanhang med Pimentel på
sätt som förut blifvit berättadt: han anses då med sina
meddelanden från Paris korsa gesandtens ocli gifva anledning till den
likgiltighet för Frankrike, hvartill Picques tror sig hafva märkt
tecken. Men först med ingången af året 1653 blir Bourdelot en
af memoirernas hufvudpersoner. Han förblifver det alltsedan,
merändels nämd i sammanhang med Pimentel eller Magnus Gabriel
de la Gardie, intill dess lian afreser från Stockholm i juni 1653.
Första gången han under januari 1653 nämnes är det i
sammanhang med Magnus Gabriel de la Gardie.
Den 31 december 1652 hade de la Gardie ändtligen uppnätt
sin så mycket efterlängtade plats bland de höga
riksämbets-männen. Han utnämdes då till riksskattmästare: i ett år hade
drottningen låtit honom förbereda sig genom att sköta
ärendena såsom kammarpresident. Men just då lian nått höjden af
sin oförtjenta lycka, är det som förebuden till hans fall begynna
infinna sig. Plötsligt bemärkte man, att lian mera sällan syntes
i drottningens närmaste omgifning; man hörde honom tala om
att draga sig tillbaka från hofvet och begifva sig till sina gods.
Han var sjuk, men det anmärktes, att han i grunden syntes inera
lida af onåd än af sjukdom. Hvad var orsaken? Hvad liade
händt? Memoirerna gifva härom upplysning.
Orsaken var Bourdelot. Den händelse, som timat var, att
den om sin gunst till besvärlighet äfven för drottningen
afund-sjuke Magnus Gabriel de la Gardie, ej kunnat lida att se
Bourdelot vara i ynnest mer än någon annan och gjort ett försök att
störta honom, som alldeles misslyckats och slagit ut till hans
egen nackdel. Memoirerna berätta utförligt härom och på ett
’) Mémoires II, 443. I och för sig låter detta ju högst sannolikt och
Bonrdelot har säkert, så mycket i hans förmåga stått, medverkat därtill, men att
det dock ej förhöll sig så, att drottningen lånat idéer af Bourdelot eller af
honom förmåtts till annat än hvad hon gjorde af egen drift, det bevisas däraf, att
hon långt före Bourdelots ankomst gått upp i dessa tankar att genom sitt
uppträdande återskänka Frankrike inre fred. Kedan 1649 i början af Frondekriget
hade hon gifvit åt Schering Rosenhane samma uppdrag, som hon 1652 sände
Palbitzki att utföra. Detta försök hade misslyckats och slutat med Rosenhanes
tvungna rappel. Äfven före Bourdelots ankomst hade hon stått i oafbruten
brefväxling med prinsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
