- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
2

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

8. j. boethius

att afbryta underhandlingarna om det af henne alltid ifrigt
önskade giftermålet. Men Reuterholm med sitt känsliga och retliga
lynne saknade tillräcklig själfbeherskning för att kunna bringa
till ett lyckligt slut det dubbla spel, hvarpå han inlåtit sig. Det
egentliga motivet till Stenbocks beskickning var den i dec. 1793
gjorda upptäckten af den s. k. Armfeltska sammansvärjningen,
som uppfylt honom med en gränslös förskräckelse för, att Katarina,
oin hon ej kunde vinnas, skulle skänka de sammansvurne sitt
mäktiga beskydd. Det tyckes då, att han bort undvika alt, som
kunde reta kejsarinnan, men frestelsen att för hela verlden få
utropa sina hatade fiender såsom förrädare i rysk tjänst blef
honom för stark, och han lät offentliggöra det bekanta
konseljprotokollet af den 9 april 1794, som tydligt alluderade på deras
förhoppningar om ryskt bistånd. Underrättelsen härom retade
Katarina till den häftigaste vrede, hon ansåg sig komprometterad,
gjorde tillsvidare slut på underhandlingen om giftermålet och
skulle kanske skaffat sig en krigisk upprättelse, om hon ej
föl-tillfället blifvit upptagen af Kosciuszkos resning i Polen. Sveriges
ställning blef härvid så mycket vanskligare, som den
Reuter-holmska dubbelpolitiken samtidigt äfven på det andra hållet
förfelade sitt mål, i det förhoppningarna, att det danska
neutralitetsförbundet skulle medföra de efterlängtade franska subsidierna,
enligt livad vi veta, slogo fel1. Ja, i sin harm öfver »utdrägten
af Fransosernas löften» började Reuterholm t. o. m. befara att
Fransmännens afsigt var att med våld tvinga Sverige »att
erkänna deras republik», hvilket han dock förklarade aldrig skola

1 Till de upplysningar härom, sora jag meddelat I litt. Tidskr. 1888 ss. 228
—30, är jag nu i stånd att lägga följande, hemtade ur Staëls bref till
Reuterholm våren och BommBren 1794 (bl. Reuter, papp.). Ben 8 maj berättade han,
att Signeul den 15 apr. (således 2 dagar efter sin ankomst till Pnrifl och samma
dag han gjorde sin första framställning till välfärdsutskottet a. a. s. 227) skrifvit:
»jag är nöjd med affärerna och hoppas inom några få dagar hafva anledning att
vara nöjdare." Den 12 juni skref Stael, att Signeul bort vara här, om han ej
fått penningar, och att Grouvelle har hopp om framgång samt uiTattnr sina
de-pecher »pä det allra beskedligaste sätt för Sverige»; den 15 juni är han dock
orolig och förvånad öfver, att ban ej fått mer än ett bref från Signeul (det af
d. 15 apr.), men tviflar dock ej om hjälp från Frankrike. Att hnn yttrade sig
på detta sätt, visar tydligt, att hertigen och Reuterholm åtminstone till medlet
af juni. då Stael återkallades, fortforo att hoppas på en förbindelse med
Frankrike. Dessa bref äro också belysande för Reuterholms och Staëls karaktärer och
inbördes förhållande. Den senare uppmanar nämligen enträget med anledning
af den Armfeltska ssmmansväijningen den förre till försonlighet (så skrifver han
den 15 juni: »Upphör med dc fasliga förbannelser, du gör mot de
människor, som förbrvta sig mot dig»), men Reuterholm upptog deisa förmaningar
ganska illa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:31:52 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ht/1889/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free