- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
62

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

ena ofta ett mindre drag framträder, som i den andra är förbigånget,
förtjäna de att sammanställas med hvarandra. Sistnämda bref, som
af författare i hithörande ämne hittills ej uppmärksammats, ger
visserligen skildringen i dess mest koncentrerade form, men innehåller
därjämte på Stenbocks kärnfulla och drastiska språk flere intressanta
detaljuppgifter och återgifves därför här nedan efter det i Riksarkivet
befintliga originalet.

* »


Stormächtigaste aldra Nådigaste Konung!

Jag har tagit mig dän friheten att upvachta Eders Kungeliga
Majestät sedan sista slaget med elfva mina underdåniga skrifvelser,
män måste befara att icke en är framkommen; hvilket jag tilskrifver
min olyckstierna, som mig altid, fast fåfängt, missunt Eders Kungelig
Majestets höga nåd. Gifve Gud allenast, att dätta må finna Eders
Kungeliga Majestet ved en önskelig helsa och sielfbegierlig välgång i
alla delar; dat höre Gud för Cristi skull.

Jag borde här uprepa, hvad tid efter annan passerat så ved de
Danskas landstigning som sedermera; män håller dat likvist för
öfverflödigt i dän fasta försäkran, att Deras Excellentier lära gunstigast
hafva om min härved förda condouite giort en sanfàrdig berättelse.
Likvist bör jag ej förtiga att, så snart de Danska begynte sig rusta,
jag lät fästningarne af mig sielf och utan vidare förfrågan providera
och i alla delar mögeligast sätta i defention genom pallisaderande,
batteriers, contrescharps och andra nödvändigheters förfärdigande, att
vara något när utan insulte, emedan dat tillförende allt för mycket
varit negligerat. Man ville i början ej sätja tro till denna rupturen;
likvist beordrades Hiertas vestgiötur och Lejonhufvuds regement jemte
Gyllenstiernas att beteka landet, bäst man kunde. Mig gafs ordres
att sielf gå in i Malmö, i fal någon fiende skulle landstiga, då jag
commando i felt borde updraga till Gyllenstierna.

Dätta varade ifrån Augusti till den första November, då de Danska
med 18 orlogskiep och en otalighet andra fartyg ankrade under Rå
fiskeleje1, hvarest jag i näjden var posterat, dat att hindra, om
möge-ligen varit. Män, aldra Nådigeste Kånung, som jag aldrig lärt med
cavallerie charchera en orlogsflotta och all deras des[c]ente skiedde
under faveure af deras stycken, varandes feltet fla[c]kt, fienden dät
gamla retranchementet förutan giort giersgårdarna och andre gravar
till betäckning, hölt jag för oförsvarliget Eders Majestets trouppar,
utan något att kunna uträtta, att vilja sacrifiera; drog mig så tilbakars
att söka betaga fienden all subsistence och att bibehålla
communica-tionen med Svarjet samt att vara ved handen Blekingen ock
Carls-crona att soutinera, i fal fienden hade perserat2 och tänkt sig dit.
Lemnandes sådana ordres till Gyllenstierna, gik jag i fästningen; män
han satt sig straxt bakom Cristianstad, af hvad orsak är mig ovitterliget

1 Slå, J/a "»il »öder om Helsingborg.

1 Percer, tränga igenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free