Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
H. W.
Yar det Sveriges stridsmakt eller Sveriges krönprins, som
närmast var värd det pris, traktaterna utlofvat?
Ju sannare förf. är i skildringen af omöjligheten för Sverige
att 1812 följa någon annan politik, än den anti-napoleonska,
desto svårare blir det att inse, hur den vakna engelska politiken
kunde anse sig behöfva köpa Sveriges svärd med så många
millioner och — framför allt — med den för engelska kabinettet
motbjudande våldsgärningen mot Norge. För 1812 års engelska
regering måtte det icke stått lika tydligt, som för förf., att Sverige
icke kunde gå med Napoleon — och dock var det ju
väsentligen på England, som denna omöjlighet skulle bero.
Ännu i februari 1813 hyste Englands ledande statsmän
misstro mot kronprinsen. För att se riktigt klart i hans karaktär
och i hållbarheten af hans ställning i Sverige sändes general
Hope till Stockholm, och sedan han öfvertygat sig om
kronprinsens uppriktiga hat mot Napoleon och om nödvändigheten
att stärka kronprinsens personliga ställning i det land, med hvars
politiska sympatier han brutit, slöt han fördraget om garantien
för Norge, öfverlemnandet af Guadeloupe och svenska arméns
subsidierande under striden för det gemensamma målet. »Sverige
kan ej ledas in på den nya banan utan utsigt till omedelbar
vinst. Tvingas det ändå, skall första motgång kasta landet i
förskräckelse för den nya politikens följder, och föranleda att det
tvärt bryter med hela systemet och successionsordningen, som
säkerligen en stor del af nationen antog i helt annan afsigt än
att inrangeras bland Frankrikes fiender. Detta är kronprinsens
egen åsigt om förhållandet.» Så skrifver engelska sändebudet
Thornton till Castlereagh dagarna före general Hopes ankomst.
Nu undertecknas fördraget den 3 mars 1813: konungen af Sverige
skall med 30,000 man deltaga i det gemensamma fälttåget på
kontinenten; kon. af England skall hjälpa till med Norges
»an-nexation et réunion à perpetuité comme partie intégrante du
royaume de Suède»; kon. af England skall utbetala i subsidier
åt kon. af Sverige en million £; kon. af England afträder till
kon. af Sverige och hans efterträdare på svenska tronen enligt
successionsordningen af 26 sept. 1810 (den af England eröfrade,
men af Frankrike aldrig afträdda) ön Guadeloupe och kon. af
Sverige ger i utbyte mot denna afträdelse vissa tull-lättnader för
kon:s af England undersåtar i hamnarne Göteborg, Karlshamn och
Stralsund. Så var då Sverige tillförsäkradt en omedelbar vinst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
