- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
239

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERIGE OCH RYSSLAND EFTER FREDEN I KARDIS

239

de svenska drogo in. Den 22 aug. kunde Douglas underrätta
tegeringen, att alla de otter, ryssarne skulle utrymma, voro
»lycke-ligen vedertagne och annam made» af svenskarne.1

Tillståndet å dessa otter var helt visst icke det bästa. Så
underrättade den i juli till landshöfding och guvernör i Dorpat
utnämnde generalmajoren Anders Koskull’ sin regering, då han
i slutet af oktober tillträdde sitt ämbete, att han funnit allt i
lägervall: staden vär nästan öde, jurisdiktionen eländig där som
på landet; ryssar foro omkring på landsbygden och sålde varor
åt bönderna, som åter åt dem afyttrade hvarjehanda
lifsförnöden-heter i stället att föra in dera till Dorpat.8 A öfriga otter var
tillståndet säkerligen icke bättre. Sådant manade den svenska
regeringen att i den mån den kunde, sörja för Livlands
upphjälpande. Den beslöt att besätta generalguvernörsämbetet
därstädes, som faktiskt stått ledigt, sedan den siste innehafvaren,
Magnus Gabriel De la Gardie, af Karl Gustaf kallats att stå i
spetsen för en fredsunderhandling med Polen i slutet af år 1657.
Till generalguvernör utsågs nu den gamle krigaren, riksrådet Axel
Lillje, men denne undanbad sig förtroendet under åberopande af
bl. a. hög ålder och sjukli|het. Frågan uppsköts, men man lät
den ej falla, så mycket mindre som längre fram ryssarnes
uppförande ansågs kräfva en kraftig, enhetlig styrelse å dessa orter.
Det dröjde emellertid ända till den 10 juni år 1662, innan ånyo
ett definitivt val företogs: riksrådet Bengt Oxenstjerna blef då
utsedd tjll generalguvernör.4

Visserligen hade ryssarne på ett sätt, som icke lämnade
några rättmätiga anledningar till klagomål, fullgjort sina
skyldigheter i fråga om »evacuationen». Men lugn och trygghet och
det goda förhållande mellan de båda rikena, som man kunnat
vänta af freden, ville icke inträda här på gränsområdet; å ömse
sidor ansåg man sig hafva anledningar till missnöje.

Den »fria och obehindrade» köphandel mellan Sverige och
Ryssland, som krigsåren rubbat men som långt förnt funnits,
hade fördraget i Valiesar återstält; med än starkare garantier

1 Donglsj till K. M:t 22 ang. orig. Riksarkivet, Livonica n:o 196.

J Fullmakt, 27 juli. R. R.

’ Koskull till K. M:t, Dorpat 1, 8 nov. orig. i »Generalguvernören Axel
lillje till K. M:t 1661—62; flera ämbetsmän till dens. 1661—65.» Livonica
n:o 198.

4 R. P. 1661 (P. III.) 12 sept., 10, 11 dec. R. P. 1662 (P. 1. Arv. Gustafsson)

10 juni. K. M:t till Lillje 14 sept. R. R. Lillje till K. M:t, Löfstad 17 sept.

orig. Liv. n:o 198.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free