Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
JOHN E. NOBDWALL
fortfarande uppehöll sig därstädes. Man antog, att dess närmaste
ärende var en fredsmedling mellan Polen och Ryssland, men
man trodde, att hvarjehanda anläggningar dolde sig bakom denna.
Tidigt hade rykten, att denna beskickning motarbetade freden
mellan Sverige och Ryssland, hunnit den svenska regeringens
öron och i sin mån bidragit att påskynda fredsslutet. Nu
misstänkte denna, att österrikarne fortfarande hos tsaren på ett eller
annat sätt motarbetade Sveriges intressen; kanske var syftet med
deras bemedlingsförsök blott att gifva tsaren fria händer mot
Sverige eller och förhandlade de måhända med denne om en
delning af Polen och Litthauen. Men mot sådana minor borde
kontraminor anläggas; härom handlade det för Horn utfärdade
sekreta memorialet.
I främsta rummet borde denne skaffa sig kännedom om
österrikarnes ärenden. Funne han då, att deras
bemedlingsförsök voro af alldeles oskyldig art, så kunde han och hans
kolleger gärna »sekundera» dem efter sin hufvudinstruktion. Men
i motsatt fall borde han söka tillfälle till »familiar och privat
conversation» med inflytelserika män i tsarens omgifning och göra
sitt bästa att inför dem motarbeta de österrikiska planerna.
Han skulle då påpeka Österrikes ohejdade förstoringsbegär; blott
genom Sveriges och Frankrikes ansträngningar hade man lyckats
hindra det från att lägga hela Tyskland under sitt välde; nu
ville det förstora sig genom att vinna Polens krona åt det
habsburgska huset. Nu vore det visserligen tydligt, att Österrike för
att uppnå detta sitt mål sökte »caressera» tsaren såväl som öfriga
grannar, men det vore lätt att inse, huru ofördelaktig en sådan
händelse skulle vara för Ryssland. Polen i dess nuvarande skick
— ett valrike med makten delad »inter Regem, Senatum et
Equestrem Ordinem» — vore ingalunda farligt. Men Österrike
skulle naturligtvis förvandla det till ett habsburgskt arfrike; skulle,
beherskadt af påfven, som det vore, bemöda sig att utrota den
grekiska religionen i den mån det fömådde och äfven för öfrigt
blifva för Ryssland en vida besvärligare granne än Polen varit1.
1 Om, aom man väl kunde tänka sig, ryssarne hörde sig för, hvem Sverige
önskade till konung i Polen, måste Horn utlåta sig försigtigt. Man visste ju, att
tsaren var en aspirant till detta lands tron, hvilken man dock unnade honom lika
litet som Österrike. Horn borde därföre svara nndvikande: Sverige önskade hälst
uppskof med valet, tills Johan Casimir dött; emellertid kunde han äfven häntyda
på giftermålet mellan den polska prinsessan och hertigen af Enghien och nämna,
att Frankrike förklarade sig med all makt vilja hindra en österrikisk succession.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
