Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
ELOF TEGNÉR
ligen kan dock åtskilligt, särskildt rörande medeltidens sista
årtionden, ännu göras till komplettering af Munchs samlingar.
Döden afbröt, som bekant, plötsligt hans arbeten i arkivet.
Men det sätt, på hvilket urkunderna äro ordnade, måste
göra undersökningarna i hög grad tidsödande. Nuntiaturarkiven,
fördelade efter olika länder, börja, såsom nämndt är, icke förr än
med 1500-talet; hvad som före denna tid finnes i behåll af till
curian inkomna handlingar, måste, där det icke händelsevis finnes
upptaget i registret, mödosamt uppsökas bland olikartade
urkunder och samlingsband, i kronologiskt eller på annat sätt ordnade
serier. Sannolikt skulle det löna mödan, att fortsätta Munchs
arbete för Nordens historia i Vatikanens arkiv; men säkert är
att, under nuvarande förhållanden, med den grad af
tillgänglighet som samlingarna äga, härtill fordras ej veckor eller månader,
utan år.
Ännu rikare än på offentliga arkiv är Italien på offentliga
bibliotek. En på offentligt föranstaltande 1863 utgifven
biblioteksstatistik uppräknar 210 sådana; och om alla stora och små
offentliga boksamlingar medräknas, skulle man lätt få en ännu
högre siffra. Så uppgifves, att Rom äger 48 offentliga bibliotek,
Neapel 46, Milano 35, Palermo 34 o. s. v. Sedan gammalt har
man i detta land plägat studera i de offentliga bibliotekens
läsesalar. Dessa äro därför på helt annat sätt i bruk än i Norden;
ett bibliotek utan en »sala di studio» vore i Italien otänkbart.
Ofta äro läsesalarna praktfullt utstyrda och rymliga lokaler; och
af ålder finnas äfven goda traditioner om deras tillgänglighet för
allmänheten. Björnståhl prisar redan i sina resebref 1772
libera-liteten i detta afseende. »Ingen dag gifves, skrifver han, utom
helgdagar, som icke några bibliothequer äro offentel. öpne,
somliga både för- och eftermiddagarne, somlige halfva dagen allenast»;
och han gör en föga smickrande jämförelse med svenska
förhållanden på hans tid: »Hvad skall man säga om vissa städer
hos oss, där lärdomen har sitt residence, därest icke finnes mer
àn et enda bibliotheque, som är publiquet». Äfven i våra dagar
äro Italiens bibliotek förtjänta af detta beröm
1 Se Björnst&hls Resa I, 361. Det kan förtjäna erinras hvad den lärde
resanden berättar om Biblioteca Franzoni i Genua, som »öpnas om morgonen kl.
4 -eller 5, är öpet hela dagen til kl. 11, ja ofta til midnatten» (anf. st. s. 495).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
