Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i62
ÖFVEB8I0TBB OCH GRANSKNINGAR
tro och lydnad till den regent, som hvarje dag centnertungt ökade
sina undersåtars lidande och redan länge sedan sönderslitit alla
känslans och rättvisans band, som fäste nationen vid honom. Eh
åldrig furste, den sista ätteläggen af sin stam–hälsar
nationens representanter fria från lagar, som blott voro ett förklädt
envälde, och inbjuder dem att själfva stifta nya. Ett stort, ett heligt
värf, som sällan ett folk tillvunnit sig utan efter blodiga skakningar.
Den revolution, hvarigenom Jakob II stöttes från Englands tron,
skall numera ej beundras såsom den enda i sitt slag.»
De följande anteckningarna äro mindre sammanhängande — de
ha af utgifvaren måst samarbetas — men äro äfven de läsvärda och
i ena eller andra hänseendet intressanta. Ti erinra endast om
karakteristiker eller omdömen öfver de handlande personligheterna, såsom
öfver Adlersparre och Karl August — i fråga om den konstgjorda
entusiasmen för den senare torde man få gifva Wachtmeister rätt;
betraktelserna med anledning af Fersens mord; den lifliga på en
gång sympatiska och kritiska teckningen af Karl Johan; redogörelsen
för 1812 års politik, märklig därför att det är Karl Johans ord och
omdömen man skymtar bakom antecknarens, och för den norska
frågan; redogörelsen för den ekonomiska ställningen 1815, liksom
för de politiska högmålen, hvilka Wachtmeister såsom justitiekansler
måste handlägga. Väl berättade anekdoter, skarpsinniga omdömen,
detaljerade situationsskildringar finner man öfverallt.
Vid 35 års ålder drog sig Wachtmeister tillbaka till det
enskilda lifvets lugn, efter att i 8 år såsom justitiekansler i viss mån
ha tillhört statsrådet och efter att på grund af egenskaper och social
ställning ha spelat en vida större roll än hans ämbete egentligen
gaf anledning till, och han tillbakavisade hvarje försök, om än aldrig
så smickrande, att åter draga honom in i politiken. Endast en
gång till, vid 1847—1848 års riksdag, tog han någon verksammare
del i det politiska lifvet och har äfven därom berättat. Man kau
undra öfver denna tillbakadragenhet och samtiden beklagade den,
men den torde dock ha en hufvudorsak icke blott i Wachtmeister»
oberoende ekonomiska ställning, utan äfven i ett riktigt omdöme
öfver sig själf och sin förmåga, och man kan därföre ej gifva honom
orätt, om han handlade därefter. W. var tvifvelsutan en alltför
kritisk och själfständig natur för att vara partiman, alltför stolt för
att underkasta sig de förödmjukelser och kompromisser af hvarjehanda
slag, hvartill deltagandet i det politiska lifvet så ofta leder, alltför
litet en handlingens man för att finna något behag i själfva striden
i och för sig på den politiska arenan, alltför oberoende för att
ett ämbete för honom skulle ha någon lockelse, och sist — men
icke minst — alltför litet smidig för att finna sig i de täta
utbrotten af kronprinsens häftiga lynne och det personliga ingripande
å dennes sida, som ofta på ett så inofficielt sätt störde statsrådets
sammanträden. Om dessa egenskaper bära ock hans anteckningar
vittne. Kan man mot dem rikta någon anmärkning, så vore det
väl först och främst för den kritiska skärpan. Han rynkar gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
