Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra Äldsta historiska folkvisoh
315
reciterade för Knut, kan åtminstone tänkas hafva varit en dikt
i samma stil som den gamla Hildebrandslied; då man icke känner
någon tysk ballad fore 1300-talets midt, så synes det vara djärft
att uttala några meningar om det utseende, som en mer än två
århundraden äldre, förlorad dikt möjligen haft.
Det första säkra vittnesbörd, vi äga om våra folkvisors ålder,
är således enligt min mening citatet i Skånelagens Codex
Ru-nicus, men därmed hafva vi äfven på denna väg icke nått längre
fram än till 1300-talets början — den gräns, till hvilken vi
leddes äfven genom den föregående undersökningen af visornas
innehåll.
Appendix.
I sammanhang med Eriksvisan må några ord uämnas om
äktheten af ett par andra misstänkta medeltidshandlingar. Vi vända oss
först till Heming Gadds bekanta tal (jämf. Hist. Tidskr. 1886, sid.
235). Att detta från börjnn till slut skulle vara uppdiktadt af
Johannes Magnus, förefaller knappt troligt; denne skulle i så fall hafva
lyckats gifva sig ett långt större sken af trovärdighet, än som annars
låg i hans förmåga. I kap. 20 (bok 23) omtalar han denna oration
på ett sätt, sora synes utesluta tanken på, att han uppfunnit hela
historien på fri hand. Han låter ärkebiskopen bedja Gadd att få
låna det ifrågavarande talet, hvarpå han meddelar Gadds svar på
samma begäran. Stilen i detta svar synes mig så mycket erinra om
Gadds brefstil, att jag har svårt att tro på en förfalskning, och hvad
innehållet beträffar, förekomma så många i ett bref naturliga
oväsentligheter. att Johannes Magnus knappt kan hafva hittat på dem endast
för att ådagalägga äktheten af det tal, han sedermera meddelar. Ett
dylikt besvär gör han sig åtminstone ej för att styrka sina öfriga
uppgifter, ehuru dessa sannerligen icke äro mera trovärdiga; öfver
hufvud röjer han icke någon förfalskaretalang, utan är tämligen lätt
genomskådad, då hon af chauvinistiskt iutresse begår något pia fraus.
Brefvet lyder: Synserissima reverentia præmissa. Orationem illain non
tam pro Lubicensibus, qunin pro nostra republica fuctam tradidi
serenissimo Principi; is eam, cui voluerit, permittet. Saxonis Danici
historias apud præfectum curiæ ineæ in Lincopia Dominuiu Torchillum
præbendatum deposui, cui ctiam præcipiam, ut nuntium
reverendis-sirnæ P. V. ipsas, cum illuc venerit, libere transscribere permittat.
At mea coramenturia, quæ tam de Sueticis, quam de danicis
antiqui-tatibus ]ongo tempore collegerara, usque ad meum in patriam reditum,
in abditis repositoriis eonservari mandavi. Felicissime valete, Pater
reverendissime.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
