Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falsk ursprungsbeteckning
361
under det gamla husets ombyggnad. — Man må nu om denna
ungdomsepisod tänka hvad man behagar, ingenting berättigar för öfrigt
att antaga att Fridericus Georg Goethé icke skulle varit hans farfader;
och klart är också, att den store skaldens familj icke har något att
skaffa med de svenska ätterna Eosander-Göthe. Hans härstamning
från Sverige torde därför endast vara en — falsk
ursprungsbeteck-ning. Hvad Johan Wolfgang von Gæthee släkt för öfrigt beträffar,
så lära f. u. i Tyskland forskningar pågå rörande dess ursprung, som
skulle vara från Schleswig eller Holstein, och skall namnet vara det
samma som det norska Gude, en släkt, hvaraf flera medlemmar i
våra dagar gjort sig bemärkta i Tyskland.1
Sverige torde således icke med skäl kunna tillräkna sig någon
af de nämnda stora personligheterna; men antalet märkliga svenskar
1 Ännu flera exempel pä »falsk ursprungsbeteckning» för berömde utländske
inän skulle kunna anföras äfven från Biographiskt Lexicon. Visserligen framträda
dylika uppgifter där ofta under formen af sannolikheter eller förmodanden; men
utgifvaren har tydligen med förkärlek uppsökt och upptagit äfven de minsta och
betydelselösaste skäl och likheter för att göra den svenska härstamningen åtminstone
möjlig. Så förvånar oss t. ex. i Ny Följd d. 1 s. 205 namnet Arcimbold,
hvarifrån hänvisas till Ängel B. L. bd XXIII s. 251 noten. I den vidlyftiga afdelningen
om släkten xVngel (anförda bd s. 221—272), där förf. framställer en hel del
genealogiska funderingar om denna släkt, som han tror härstamma fr&n Orienten —
funderingar, som i kombinationernas djärfhet, erinra om Rudbecks och
Pering-skolds —, passar han ock pä att rörande »Johannes Angelus, kallad Arcimbold»,
hvilken sä som påflig nuntie sändes till Norden år 151G och en tid stod högt i
gunst hos konuug Christiern II, men sedermera blef hans motståndare, framkasta
en gissning i ofvannämnda riktning. Visserligen känner förf. »ej om han var af
samma slägt, inom hvilken vi i 13:de seklet hade 6 Johannes Augeli», och vet icke
om, då Arcimbold af Sten Sture skulle blifvit erbjuden nrkebiskopstolen i Upsala,
»svenska anor dervid inverkat»; men of det hela framgår, att han anser detta icke
vara otroligt; Arcimbold vore nämligen »sannolikt ett födelseortsnamn» och
»Johannes var ej något änglanamn, så att hnn ej kunde ha döpts Johannes Angelus,
liksom andra döptes Johannes Baptista, Johannes Evangelista o. d.» Emellertid
förhåller det sig dock så, att »Johannes Angelus» eller Giannangelo var hans
dopnamn och Arciinboldi namnet på en ursprungligen från Parma härstammande,
Milanesisk patricierfainilj, soin gifvit ärkebiskopsstolen i Milano fyra prelater och
för öfrigt frambragt inånga genom sina talanger utmärkta personligheter (jfr t. ex.
»Nonvelle Biographie Generale» ulg. af Hoefer och Moroni, »Dizionario di
Erudizione»). — Mera möjlighet för en svensk härstamning låg det i en annan
gissning rörande en af vårt århundrades mera framstående personer, som
äfvenledes uppträdt som Danmarks fiende; i Biogr. Lex. bd XXI s. 10/J f. heter det
nämligen vid frih. Georg Gustaf Wrangel, den s. k. »Brännvins-Wrangeln», som
naturligtvis af [Wieselgre]n erhållit sin vederbörliga afbasliing: »Om haus barn
har ingen säker kännedom kunnat anskaffas, men anledning af i slika ämnen
uppmärksamma personer gifvits att antaga, det man har en hans son eller sonson i
general Wrangel, namnkunnig i kriget 1848 mellan Prenssen och Danmark . . .
Man har försäkrat, att generalen sjelf räknat sig i kändt slägtförhållunde till
Henning Wrangel. (Flera försök att komma till säker kännedom i ämnet hafva
blifvit titan resultat.)» Nu är emellertid saken den att, såsom redan förut här i
Sverige var bekant, men genom den stora för någm år sedan utkomna »Geschichte
der Familie von Wrangel» blifvit utförligt visadt, »Papa Wrangel» d. v. s.
fältmarskalken grefve Friedrich von Wrangel visserligen stod >i kändt slägtförhållaude»
ined de svenske Wranglarne, hvilka han också plägade kalla »Vetter», men att
detta släktförhållande var mycket aflägset; den gren af familjen, han tillhörde,
»Abellen *, har aldrig varit svensk och är en helt annan än »Adinal», hvarifrån
friherrarne Georg Gustaf och Henning härstammade.
Hut. Tidikrift 1891 20>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
