Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvebsikter och granskningar
i kollision ined hvarandra svnas honom hafva bestämt rådets historia
under frihetstiden, torde i själfva verket icke vara inbördes fientliga,
utan trifvas fredligt till sammans såsom nödvändiga förutsättningar
för samma begrepp. Om anm. rätt förstått dessa grundlagars mening,
så betecknar nämligen krafvet på ämbetsiuannaduglighet rådets absoluta
kompetens, men därutöfver fordras såsom relativ kompetens ständers
förtroende. De talrika yrkandena på garantier för administrativ
duglighet inom rådet, de bilda därför ingalunda något afsteg från
frihetstidens enhetliga rättsprincip, att ständernas förtroende är
grundvalen för rådets kall; de voro endast manande röster, att man för
differeutia specitica i rådsbegreppet — af RF angifven i stadgau om
riksdagens förslag — ej skulle så platt förgäta genus proximum,
»skickelige och om fäderneslandet välförtjänte personer». Och därför
— så upplysande och lärorik ur historisk synpunkt hr St:s
framställning än är, så räcker den ej till några verkliga statsrättsliga
resultat.
Äro de slutsatser riktiga, hvartill aum. genom denna
undersökning kommit, så får visserligen den epok i svenska statens utveckling,
som af 1719 års grundlagstiftning betecknas, en mera radikal prägel
än förf. synes anse. Så lockande än den tanken är i och för sig, att
äfven 1719 års statshvälfning icke alldeles bröt med vår historias
djupa kontinuitet, den måste i alla fall öfvergifvas; för såvidt
öfverhufvud en historisk vändpunkt kan bindas vid ett bestämdt år, så
har det varit 1719, liksom en gång därförut i vår historia, 4 sekler
tillbaka i tiden. Att i det nya skedet icke allt på engång var nytt
utan så småningom utvecklades ur sin rot och kärna i grundlagen,
det är ju blott utvecklingens allmäuna lag; om naturen ej gör några
språng, så gör historien det ej heller. Lika naturligt är det, att de
män. som själfva stå på skiljomärket mellan tvänne tidsåldrar, icke
kunna så klart som eftervärlden mäta betydelsen af det nya som sker.
Häraf förklaras den arkaiserande afsikt som 1719 års män förde på
tungan.1 Om det annat var än fagert snack för att bemantla den
verkliga afsikten, så visar det blott huru litet de insågo, att de genom
att göra rådsherrarne till riksdagens förtroendemän förgrepo sig på
ccntraltaukarne i vår historia; de visste nog hvad de gjorde, men de
förstodo icke betydelsen af hvad de gjorde. Men eftervärlden, som
insett det, måste från denna deras åtgärd datera en alldeles nv
utveckling, äfven om verkningarne framstodo först småningom. Och
så blifver 1719 och 1720 års RF den verkliga roten till allt det
1 De ville, för litt aafüra blott ett exeuipel, »nätta Riksens styrelse uti dess
gamla skick och väsende igen, nom ifrån förra tider hufver varit sä lycksaligt*
{riksdagskallelsen den ,ö/n 1718. Stjeramnn, s. 2163). I rådets
föriniddags-sninmnnträde den !71CJ fäller landtmarskalken det märkliga ordet, att
»ständerna tagit 1634 års RF till fundament och gerna velat ändra det minsta de
kunnat» (Rådsprot. dee. 1718 — mars 1719 i Riksark., s. 644). Tvifvelsutan
hade dettu också varit landets allmänna önskan; men sådan grundlagen verkligen
skrefs, sa fick man ett stiitskick, som flertalet i landet afgjordt ogillade och soln
ej ens i själfva stånden synes ho egt pluralitet (jfr Bowallius, Om svenska
statsskickets förändring efter Knrl XfT:s död).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
