Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGBA O BD OM DEN 8. K. MONOUENSAMUNOEN
363
tillfredsställa alla parter och befria Bayerska regeringen från allt
ansvar. Det är ock bekant, att denna delning först 1834
verkställdes och då med ett resultat, som ingalunda kunde tillfredsställa
Danmark. Af samlingens ungefär 4,000 nummer stannade nämligen
omkring 3,800 i Norge, medan Danmark fick omkring 350 och
Sverige omkring 300. Att meningen med att i Norge kvarhålla en
så stor del af samlingen varit god oeh framför allt patriotisk (i den
tidens chauvinistiska mening), kan ju ej betviflas; förmodligen har
man tänkt att använda Kristiern Il:s arkiv som bytesmedel vid de
förestående underhandlingarna om utlämnande uf arkivalier från
Norge. Men hur kortsynt det är att i politiken liksom i lifvet
använda medel, som svårligen kunna brukas gentlemen emellan, fick
man tvifvelsutan erfara vid de för Norge ofördelaktiga förhandlingarna
med Danmark 1851, då så ofantligt mycket rent norska saker stannade
i danska arkiv och bibliotek.
En delning af Münchensamlingen efter vanliga arkivaliska
grundsatser skulle medfört, att ärkebiskop Olafs arkiv stannat i Norge,
medan Danmark utan all fråga var närmast till att få Kristiern H:s
nästan helt och hållet utländska arkiv, sora med få undantag var af
diplomatiskt innehåll och icke omedelbart angick Norge. Då Sverige,
enligt Bayerska regeringens bestämmelse, skulle ha en andel med,
kunde det knappt ske på annat sätt än genom att utvälja de
dokument, som väsentligen angingo senare svenska landskap: Bohuslän,
Jämtland och Härjedalen, samt Severin Norby på Gotland, hvilket
allt dock måste ryckas ur sitt naturliga sammanhang. Ännu värre
blef naturligtvis delningen mellan Danmark och Norge, isynnerhet som
sistnämnda land behöll mer än det tiodubbla, medan Danmark, utom
några rent danska saker, blott fick hvad som specielt rörde de
kungliga personerna, något som hellre kunde stannat i Norge än det, som
behölls: delningen var med ett ord fullkomligt godtycklig och
ovetenskaplig. En följd af att Norge behöll brorslotten, blef emellertid en
skyldighet att söka göra dessa viktiga aktstycken tillgängliga för
vetenskapen, hvilken de så godt som alls icke kunde tjäna genom
att ligga gömda i norska riksarkivet. Utgifvarne af de senare banden
af Norskt Diplomatarium ha därföre sökt utsträcka begreppet »norsk»
så långt som möjligt för att kunna medtaga det mesta möjliga af
Münchensamlingen, i det man i nämnda verk upptog allt som
angick samtliga de kungliga personerna jämte alla enskilda och
offentliga underhandlingar, som åsyftade målet för konungens hela lif och
verksamhet, återbekommandet af hans riken. På detta sätt ingår det
mesta af samlingen, om än icke allt, i norskt Diplomatarium, sora
härigenom visserligen å andra sidan får ett starkt europeiskt tillskott,
hvarifrån man eljest kunnat fritaga sig. Härmed får emellertid
diplomatariet ej ringa betydelse, utom för de nordiska rikena, för
Nederlands och samtliga tyska staters historia, i hvilka Kristiern II
direkt grep in, äfvenså i någon mån för Englands, Frankrikes och
Spaniens inre förhållanden; t. o. in. för Italien, Ungern, Polen och
Ryssland torde ett och annat vara att vinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
