Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
PER SONDÉN
Eör att bringa denna plan till utförande företog hertig Georg
belägringen af Pyrmont och Knyphausen belägringen af
Osnabrück. Denna sistnämnda varade från den 4 aug. till 2 sept.
Samma dag staden uppgafs afslöt fältmarskalken äfven ett
fördrag med domkapitlet, hvilket vid fördelningen af
kontributio-nerna behandlades med en skonsamhet, som väckte ej blott hos.
stadens boigare utan hos alla protestanter så mycket större
förbittring, som domkapitlet var katolskt. Ej heller förminskade»
förbittringen däraf, att Knyphausen, såsom en rent personlig
gåfva till sig, af domherrarne mottog 3,000 thaler. Staden» till
hvars förfång medgifvandena skedde, vände sig nu direkt med
sina klagomål till Axel Oxenstierna. Denne godkäpde äfven
klagomålen, befallde fältmarskalken att återtaga de domkapitlet
gjorda eftergifterna och ålade honom att särskildt skydda de
evangeliska rådmännen och borgarne.
Genom detta rikskanslerns utslag hotade emellertid saken
att tillspetsa sig till en ganska skarp konflikt emellan denne
och hans fältmarskalk. Knyphausen begärde sitt afsked, men
försäkrade domkapitlet på samma gång om, att han
rikskanslern titi trots skulle upprätthålla fördraget. Rikskanslern
beviljade, såøom vi skola se, afskedsansökan, men såg sig
föranlåten, då han sedermera än en gång antog Knyphausen i Sveriges
tjänst, att också bevilja stadfästelsen å fördraget.
Ionan denna sak var utagerad, hade emellertid Knyphausen
lyckats eröfra det invid staden belägna slottet Petersburg, som
kapitulerade den 25 september. Blott med svårighet hade han
förmått hålla ut med denna belägring, enär Axel Oxenstierna med an*
ledning af Holks infall i Meissen sett sig nödsakad att
bort-kalla fyra regementen från hans armé. Och medan den svenska
arméen försvagades, förstärktes de båda kejserliga i Westfalen
stående härafdelningarna under Gronsfeld och Bönninghausen*
utan att Knyphausen, som hotades af Gronsfeld, och landgrefve
Vilhelm af Hessen, som opererade mot Bönninghausen, kunde
göra något för att räcka hvarandra handen, såsom de hvar på
sitt håll önskade och begärde.
bräck. Hvad denna sistnämnda beträffar tyckes den tvärt om strida mot A. O:»
order, som synes däraf, att hert. Fredrik Ulrik af Braunschweig, då K. företagit
sig belägringen, erinrade honom om rikskanslerns instruktion att nårma »ig Weser.
(Se Sattler a. st. sid. 444). Jämför man med detta na citerade brefvet af A.
Oxenstierna Knyphansens af Sattler sid. 433 anförda förslag, så kan jag ej finna annat
än, att alla hnfvudpunkterna i just detta förslag blifvit af rikskansleren accepterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
