Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM
145
angrepo hvarandra ömsesidigt i från trycket utgifna memorial,.
och sålunda tycktes faktiskt tryckfrihet vara rådande.1
* *
*
Missförhållandena vid censuren väckte uppmärksamhet vid
riksdagen, som sammanträdde i oktober 1760. Med vanlig
taktisk skicklighet försäkrade sig Oelreich om de fördelar, den
angripande städse har öfver den försvarande, genom att inlämna
klagomål, dels öfver att Forskåls skrift blifvit förbjuden, dels
öfver att han själf förbigåtts vid befordran.2 Målet gick från
urskilningsdeputationen till stora sekreta deputationen, som åter
efter något betänkande d. 26 aug. 1761 remitterade det till
justitiedeputationen. Sedan åtskilliga sammanträden i denna
upptagits af läsningar af de vidlyftiga handlingarna, kom ärendet
slutligen d. 5 mars 1762 under debatt., Partierna trädde i skarp
motsats, i det att somliga talare förklarade Oelreichs klagan
obefogad och hans framställning af förhållandena falsk, medan
andra, vare sig af kärlek till tryckfriheten eller af hat till
hattpartiet, ville gifva Oelreich upprättelse och därigenom för
framtiden hindra undertryckandet af sådana nyttiga skrifter som
Forskåls. Sedan Oelreich emellertid på annat håll fått
upprättelse för sin lidna »prejudice», fick saken förfalla i
justitiedeputationen.
Den hade under tiden upptagits i en annan deputation,
nämligen den, som hade att genomgå ämbetsverkens protokoll
och granska deras verksamhet mellan riksdagarne. På en af
denna deputations fjärde utskott d. 21 april 1761 framstäld
1 Ett par episoder från Oelreichs verksamhet vid denna tid må har
finna plats.
En tysk skriftställare J. H. G. von Jnsti hade i en kritik af En Ärlig Svensk
yttrat, att denna skrift på ett uselt sätt försvarade en nsel sak, att det svenska,
styrelsesättet vore sämre än det polska o. s. v. Oelreich förklarade nu i ett
memorial, att Jasti vore en ignorant och hans skrifter paskiller, som borde förbjudas.
Bärjämte uttalade Oelreich (d. */2 1761) den önskan, att kanslikollegiets ledamöter
måtte underrätta honom, när de påträffade något förgripligt i utländska arbeten.
Denna billiga begäran fann kollegiet djupt förolämpande; Oelreich ville härmed
»tillägga sig ett större anseende än kollegium, hvilket vore en orimlighet».
Då Collegium medicum klagade, att skrifter utkomme, hvari det beskyldes för
okunnighet, svarade Oelreich blott (d. 25/n 1761), att när kollegiets syndicus
godkände stridsskrifter mot »chirurgi», finge det finna sig i, att dessa senare nu
svarade.
2 Oelreich påstod, att han 1749 utnämnts till e. o. kansliråd och således,
borde få räkna tur, medan kanslikollegiet ansåg, att han vid detta tillfälle blott
erhållit en titel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0149.html
