Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYBKAN8 ORDNING UNDER GUSTAF I:S REGERING 37
efter en handskrift i prästeståndets arkiv, hos Thyselius, »Handl.
rör. s ven ska kyrkans och läroverkens historia», II, s. 1 ff. och
refereras af Celsius i Gustaf 1:8 historia. Prof. Schück har nu i
Samlaren (VII) sökt visa, att talet hos Celsius är delvis »hopplockadt ur
reformationstidens bref och skrifter» delvis kotøponeradt pä fri hand
ooh att texten hos Thyselius är ett utdrag därur, samt stöder sig
särskildt pä den iakttagelsen, att de anförda bibelspråken citeras efter
Karl Xlhs bibel. Hr A. kan naturligtvis ej vederlägga detta sista
påstående, men vill i stället bevisa att Thyselii text ej kan vara
hämtad från Celsius, och lika litet den senares från den förra, att
båda förutsätta en gemensam text och att denna varit på latin,
härstammande, om jag förstått förf. rätt, från reformationstiden. Hans
bevisföring har ej öfvertygat mig. Det må så vara, att texten hos
Thyselius ej kan vara hämtad från Celsius, men hvarföre kan ej
förhållandet vara det motsatta? Det är erkändt, att »tankarne» ha sin
motsvarighet i reformationstidens skrifter, men hela sammanställningen
förefaller så tarflig, uttrycken så moderna, att man efter mitt
förmenande ej gärna kan tillskrifva det hela, i den form det nu har,
någon hög ålder. Det förefaller ytterst osannolikt att Laurentius
Andreæ skulle inför konung Gustaf beropat sig på Johannes Magni’s
berömda ord »vår nåd dricker eder nåd till» som bevis på biskoparnes
öfvermod och som argument för titeln »högvördige» ; anekdoten är ju
för öfrigt endast känd genom Peder Svarts långt senare nedskrifna
historia. Själfva de otympliga svenska uttrycken hänvisa på en senare
tid, då man, främmande för det gamla språket, sökte mer och mindre
olyckligt att efterapa det. Att en öfversättning från latin föreligger,
vore väl i och för sig ej alldeles omöjligt, men antagandet är icke
nödvändigt. Det är naturligtvis otänkbart att Laurentius Andreæ i
sitt samtal med konungen användt latin. Af hvilken anledning skulle
han då på detta språk ha upptecknat sina konungen meddelade
»tankar»? 1700-talet saknar ej andra exempel på literära
mystifikationer med försök att efterhärma äldre tiders uttryckssätt, och det är
fara värdt att dessa »cancellerens tankar» i sin förevarande klädnad höra
till samma släkte. I själfva verket återfinner man de flesta af dem
i konung Gustafs bekanta odaterade bref till biskop Brask, som i
Gustaf I:s registratur är tryckt under år 1528, men af hr A. hänföres
med goda skäl till 1529. Jag antager att detta är hufvudkällan
(måhända jämte Laurentius Andreœ’s likaledes bekanta bref till
Vadstenanunnorna 1524 och den ryktbara anekdoten om Johannes Magni hos
Peder Svart).
Förf. har sett sig väl om i litteraturen — särskildt den tyska.
Det tyckes emellertid ha undgått honom att i Hist. Tidskr. VI
»Omhvälfningen inom svenska kyrkan 1539—40» är behandlad, visserligen
på långt när icke så grundligt som af honom, samt att instruktionen
för seniorerna där för första gången är tryckt (1886). I samma
tidskrift VII (s. 194 ff.) äro likaledes några bidrag belysande de frågor,
med hvilka förf. i denna afhandling sysselsätter sig, meddelade: ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
