Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. MALMSTRÖM, SVERIGES POLITISKA HISTORIA. 51
till att drifva ryssen tillbaka till hans ödemarker igen, men en dylik
politik kan dock ingalunda likställas med svikna förpliktelser mot
gamla vänskapsförbindelser och mot hela Europas fordringar (såsom
t. ex. Schirren förklarar i Gött. Gel. Anz. 1889 s. 109 f.), den kan
endast rubriceras såsom omöjlig att realisera, ty Bysslands intressen
läto icke alls förena sig med det traditionella franska federativsystemets.
Sverige kan just hålla Frankrike räkning för att det icke valde den
utvägen, som franska författare i våra dagar klandrat härtig-regenten
och hans minister för att icke hafva följt, nämligen att helt enkelt
offra sina gamla förbindelser i östra och norra Europa för att i stället
skapa en ny allians med Ryssland i öfverensstämmelse med det verkliga
krafvet af de faktiska maktförhållandenas skiftning i det adertonde
seklets början. Tacksamheten behöfver visserligen icke kännas
synnerligen förpliktande, då Frankrikes politik därvidlag nog hufvudsakligen
torde bestämts af misstro till Rysslands verkliga styrka att kunna
uppväga ett sådant offer och erforderliga inre soliditet för att äfven
efter Peters död kunna bevara en stark regering och fasthålla en politisk
vänskap.
Teckningen af de inre förhållandena i Sverige efter fredssluten
har genom riksarkivarien Malmströms senaste arbete vunnit
synnerligen mycket i klarhet och omfång. De ryska ministerberättelserna
och de hessiska papperen hafva härtill lämnat de rikaste bidragen. Man*
häpnar öfver svagheten och hållningslösheten hos den man, som skulle
representera det svenska konungadömet, hans eländiga och lumpna
intriger att vinna ökad makt, på samma gång som hans lättja och
oförmåga att kvarhålla och begagna den han redan ägde påskyndade
det svenska konungadömets politiska bankrutt och skärpte misstron
till detsamma. Tydligen är det konung Fredriks hållning, som
egentligen ger Holsteinarne vind i seglen. Väl funnos åtskilliga, som
uppriktigt trodde på holsteinske hertigens arfsrätt eller åtminstone i
honom företrädesvis sågo den svenske konungaättlingen, väl torde
reaktionen mot fredspolitiken med dess oerhördt nedslående resultat
drifvit åtskilliga anhängare i holsteinska partiets led, men egentligen
hvilar dess maktställning vid 1723 års riksdag på en koalition med
den unga frihetens varma anhängare och försvarare mot befarade
suveränitetsplaner, och så långt som frihetsvännerna kunde förmås
att följa det holsteinska programmet, ej längre kunde de egentliga
holsteinarne drifva sitt äfventyrliga spel. Partiställningen vid
riksdagen bar därföre en starkt anti-konungsk prägel. Ständernas
allmakt proklamerades under striden mot konungen i ordalag, som
påminna om den upprörda kampen om den parlamentariska författningens
bestånd på 1750-talet; man liksom griper förut den kommande
utvecklingen i enstaka yttranden, som redan låta såsom uttryck af de
politiska teorier, hvilka först då utbildades och systematiserades. Äfven
en sorts organiseradt hofparti skymtar för ett ögonblick på den politiska
skådebanan (se s. 377). Samtidigt debuterar den ryska diplomatien i
sin roll såsom den svenska frihetens försvarare och lärde metoderna
att operera i den svenska riksdagspolitiken. Redan i febr. 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
