Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 G. DJURKLOU
kring år 1429 blifvit nämnd till biskop i Skalholt på Island,
hvilket stift då under flera år stått ledigt och skötts af vikarie.
som nu var gammal och utsliten.! Efter att hafva tillbragt vin-
tern i England kom han själfva midsommaraftonen 1430 till
gitt nya stift och landade i Fanarfjorden, enligt sin gamla vana
åtföljd af 30 drabanter,? till större delen irländare, men blott af
två präster Matheus och Nicolaus. Isländarne och i synnerhet
hans egna stiftsbor emottogo honom med öppna armar”? och
synas hafva ansett för en ära att erhålla en biskop, som förut
beklädt ett ännu högre kyrkligt ämbete. Han landsteg ocksa
under de mest gynnsamma förhållanden. Året hade varit godt.
gräsgrödan ovanligt frodig och fisket särdeles ymnigt, och som
Jöns Gerekesson själf antagligen uppträdt icke blott med glans
och ståt utan äfven visat sina mest behagliga sidor — tv att
han haft ett vinnande sätt, när han någon gång velat därat be-
gagna sig, är otvifvelaktigt — så blef folket särdeles gynnsamt
stämdt emot honom." Gåfvor af fisk och andra varor tillfördes
honom i sådan mängd, att han redan samma sommar kunde
skicka den ene af sina präster Nicolaus öfver till England med
en full skeppslast att där försäljas. Hade han nu mäktat lägga
band på sin egen onda natur, med allvar ägnat sig åt sitt herde-
kall samt framför allt kunnat tygla den vilda hord, han med-
fört, funnos således de bästa förutsättningar för ett lugnt och
lyckligt lif på den aflägsna ön. Men dess värre brast han i
allt detta, och äfven om hans egna afsikter möjligen varit goda.
vållade dock hans omgifning, att de visitationsresor. han här
företogo, blefvo lika förhärjande, blodiga och afskydda som hans
resor i Sverige. Stundom med biskopens goda minne, men of-
tare honom ovetande, begingo dessa stråtröfvare de gröfsta vålds-
bragder mot landsfolket, så lägre som högre. Sålunda grepo de
tvänne af öns mest framstående yngre män, Thorvard, son af
Lopt den rike på Mödruvall, och Teit Gunlögsson på Biarnanes,
och släpade dem i fjättrar till Skalbolt, där de kastades i ett
ohyggligt fängelse och fingo förrätta de gröfsta trälsysslor. Sa
hände det sig att det biskopliga röfvarbandets anförare Magnus,”
! Källorna till hvad här nedan meddelas äro dels Isl. Annaler utgivne af
d:r Gustav Storm Chra 1888, dels Finn Jonssons Hist. Ecel. Islandie Tom.
Il, 8. 471 och följande.
2 >Domino simillimos, id est malefactores>, Finn Jonas. 1. ec.
3 >Ambabus exceperant manibus>, 1. ce.
$ puiat landzfolkit vard nockut bradpytt vid byskopin (Isl Annal.l. ce. sid. 295,
> Han kallas »Primipilus» af Finn Jonsson, >kemeistari» i annalerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
