Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I NORRKÖPING ÅR 1800
21
Man liar vanligen betraktat hela denna scen och
landtmarskalkens beteende därunder såsom ett försök af
regeringspartiet att på listigt sätt smuggla undan de förbehåll, under
hvilka planen antagits, och så framställa såsom ett
ricldar-husets beslut, hvad riddarhuset i verkligheten aldrig beslutit»,1
och motivet härtill skulle varit en önskan att undgå den
redan bebådade striden i den ömtåliga frågan om
bevitt-ningstiden. Mig synas dock fakta bestämdt tala mot ett
dylikt antagande.
Man kan tvista om. huru långt efter ordalydelsen
de förbehåll sträckte sig, som oppositionsmännen
framställde d. 2l5. Uttrycken variera: än säger man öppet,
att det är fråga om bevillningstiden, än talar man om, att
från de summor, som enligt planen behöfdes till
realisationen — 41 2 mill. förmögenhetsskatt och under 15 år
300,000 rdr af bevillningen — skulle till särskild behandling
frånskiljas, hvad som rörde bevillningen till riksgälden, än
åter heter det t. o. m. — så i det De Geers slutpåstående,
hvilket besvarades med att »det förstodes af sig själft? —
att förbehållet afsåge »allt, som anginge bevillningen och
tiden för densamma». Här skulle alltså föreligga tre,
sinsemellan olika långt gående yrkanden. Tar man dem litet
närmare i skärskådande, böra de dock rätteligen
sammanföras åtminstone till tvä. ty så vidtgående, söm De Geers
slutpåstående låter, torde man, efter allt att döma, ej ha
rätt att tolka det. I sitt första anförande, som det senare
åberopar, använder De Geer nämligen precis samma
förbehåll om »allt, som angår bevillningen», men sätter
uttryckligen såsom motsats därtill »planen och de summor, som
fordras till själfva realisationen»; hvad han vill reservera
med detta »allt», sträcker sig således ej till
förmögenhetsskatten eller till de 300,000 rdr. utan blott till »all annan
summa», d. v. s. just bevillningen till riksskulden. Att gå
längre, hade ju ock varit en ren orimlighet, ty man kunde
ej på en gång godkänna realisationsplanen och stryka
anslagssummorna därtill.
Ser man åter på syftet med oppositionsmännens
förbehåll, så sammanflyta de olika yrkandena till ett: det är
1 Hainnström, a. a., sid. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
