Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
religiösa, mot hvarandra kunde ej gärna falla konungen in. allra minst
i ett tal till svenskar, som lika väl som han upplefvat kriget med
Polen och visste, att denna fiende på en gång hotat Sveriges
religion och frihet. Och efter denna strids innebörd hade Gustaf
Adolf danat siu uppfattning af striden i Tyskland och af sitt
förhällande till de öfriga katolska makterna.
Om det sålunda på grund både af tidsförhållandena och
konungens religiöst-hcroiska naturell var otänkbart att. hos honom
finna någon motsättning at’ religiösa och politiska faktorer, så lag
däremot en sådan tudelning nära tili hands, när det. började blifva
tal om fredsbestämmelserna, och det anförda yttrandet af
Oxenstierna torde vara det första i den långa raden af utlåtanden
rörande orsakerna till Gustaf Adolfs ingripande i tyska kriget. För
Droysen, som låter konungens beslut bestämmas af blott politisk
hänsyn, men ej för Klopp, som endast ser personliga motiv, kan
det vara skäl att framhålla detta Oxenstiernas betonande af den
politiska faktorns betydelse; och då Klopp hoppas att medelst
kanslerns tungt vägande ord kunna beslå konungen med lögn och
kullkasta lians framhållande af den religiösa sidan, så misslyckas äfven
denna afsikt tack vare den kommentar, Oxenstierna vid ett annat
tillfälle själf fogat till sitt yttrande. Dà det nämligen en gäng i rådet
yttrades, att Gustaf Adolf inledts i kriget af omsorg 0111 religionens
försvar, invände kansleren liksom här, att det ej varit hufvudsyftet. Men
denna gång få hans ord ett utförande, som klargör hans mening.
»Utan» — tillade ban — -är principalis scopus. att regnuin Sueciæ
och consortes religionis nostræ må blifva i säkerhet och de uti sitt
esse conserverade tam in statu ecclèsiastico quam politico». Som
man ser. har Oxenstierna ej gått därhän i sin gradering att pà en
del moderna kistorieskrifvares manér låta de båda faktorerna
utesluta hvarandra. Han konstaterar, att de båda förefunnits i Gustaf
Adolfs beslut — ocli om sedan ined växlande stämningar eller
yttre förhållanden den ena eller andra haft öfvervikten, om
konungen för Frankrikes katoliker blott framhållit den politiska och
för Tysklands protestanter blott den religiösa, så är det en helt
naturlig sak.
Liksom Gustaf Adolf saknat hvarje rättslig anledning till en
inblandning i Tysklands angelägenheter, så har — säger Klopp
(I: 416) — icke heller någon kallat honom. Detta gäller redan
om hans förhållande till Stralsund, hvilket utförligt skildras. Hans
förfärande härstädes var i motsats till Wallensteins ett mästerstycke
af slughet, men ock af lögn och orättrådighet, en lång rad af knep
för att locka den arma staden i konungens nät (I: 97—98).
Då förf. förnekar hvarje inbjudan från Tyskland till Gustaf
Adolf, måste ban vara okunnig om de tidigt begynta och sedan
oupphörligt fortsatta maningarna från den fördrifne Fredrik V af
Pfalz och hans män (Camerarius och Kusdorf) och om
kurfurstens af Brandenburg ofvan omtalade beskickningar år 1624 och
1625. Om hertigarne af Mecklenburg heter det uttryckligen I: 473,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
