- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Adertonde årgången. 1898 /
48

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

EMIL OLMER.

fortsättning af fientligheterna, är det intet tvifvel
underkastadt, att danska regeringen med nöje skulle ha låtit
hertig Fredrik lika hårdt plikta för sitt trotsiga
uppträdande mot Danmark, som hans far, hertig Albrekt, under sina
olycksdagar fick det, i det att denne lång tid måste lefva
som flykting fördrifven från sitt land. De europeiska
makterna befallde emellertid i ganska bestämd ton de danska
trupperna att göra »helt om», och Kristian V var klok nog
att foga sig efter gifven order, ehuru hertigen ej antagit en
enda punkt af Danmarks definitivprojekt. Annars skulle
just detta projekt varit en ypperlig utgångspunkt för
fortsatta fientligheter mot hertigen. De danska trupperna, som
27 maj ryckt in i hertigens land, bröto 17 juni upp och
marscherade hem igen.1

Med danska truppernas borttåg ur hertigens land var
det tydligt, att några ytterligare fientligheter för denna
gång ej voro att befara. Men därför var ej frågan om
Danmarks öfvergrepp bortdöd. Danska regeringens
öfverfall på hertigens skansar fortlefde ännu länge uti sina
följder, som blefvo ganska viktiga för de båda tvistande
parterna. Kristian V:s tilltag att midt under freden
öfverfall hertigen gaf nämligen signalen till förhandlingarnes
återupptagande vid pinnebergska kongressen, ty de tre
med-larne skyndade sig vid underrättelsen därom att åter sända
sina ombud till Hamburg. Vidare gaf det samma anledning
till, att Sverige sökte intressera garanterna för hertigens
sak och verkade för en sammansättning mellan dem till
huset Gottorps fromma. Den viktigaste följden åter blef,
att svenska regeringen och de lttneburgska furstarne, då
den återupptagna underhandlingen vid pinnebergska
kongressen ej kunde lösa konflikten och förslaget till
sammansättning med garanterna blef utan resultat, ingingo en
allians till skydd för Gottorp, enligt hvilken hertigen kunde
räkna på säker hjälp från Sverige och huset Lüneburg,
därest Danmark skrede till nya öfvergrepp.

1 Utterklo till K. M. 22 juni 1697. SRA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1898/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free