Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la güerre dü nokd 1665—1660
47
fattning, som liknar Haumants, medan Philippson1 står kvar på
den droysenska ståndpunkten.
Det var emellertid underhandlingarna med Sverige, som ledde
till afgörande resultat, förbundet i Marienburg af d. 15/s5 juni 1656.
Beträffande skildringen af de vidtutgrenade diplomatiska
förhandlingarna under tiden mellan detta fördrag och traktaten i Labiau af
d. 10/20 nov. s. å. må blott påpekas framställningen af de franska
medlingsförsöken före och efter slaget vid Warschau. Brandenburgs
omsvängning från Sverige till dess fiender skildras med hufvudsakligt
stöd af Lisolas bref, Rakoczys ingripande, hvilket för en tid afbröt
densamma, med flitig användning af Terlons memoarer. Citerande
denne, betonar H. starkt den siebenbürgske furstens dubbelpolitik,
hvilken ännu efter föreningen med Karl Gustafs armé tog sig
uttryck i förbindelser med fiendelägret.
Med Danmarks anfall8 och Karl Gustafs afmarsch fingo
underhandlingarna om försoning mellan Brandenburg och Polen ny fart,
och enligt hvad numera allmänt erkännes, framför allt tack vare
LisolaB energiska verksamhet åvägabragtes denna genom
Wehlau-för-draget af d. 3/ia sept. 1657. Af intresse är H:s åsikt, att
kurfursten användt de franska och svenska erbjudanden, med hvilka man
ville förekomma hans öfvergång, till att aftvinga Lisola de
medgifvanden, som han hade rätt att lämna, närmare bestämdt den preussiska
suveräniteten. Med fördraget i Berlin, dateradt den - - 1658,
var ligan mot Sverige färdigbildad. Men svenskarnes fullständiga
seger i danska kriget bröt udden däraf, och snart ser man åter
Brandenburg närma sig segraren. H. målar i starka färger dess nya
svängning, citerande yttranden af kurfursten till den franske agenten
Blondel, hvilka rent af skulle gått ut på erbjudande att återställa
freden mellan Sverige och Polen, t. o. ra. med uteslutande af
Österrike. Enligt Philippsons mening3 skulle emellertid kurfursten
verkligen först hafva varit benägen för krig mot Sverige, men då
Österrike drog sig undan, ej velat utsätta sig ensam föE faran däraf;
han anser, att H. alltför kritiklöst användt Blondels berättelser.
Någon ny sammanslutning mellan Sverige och Brandenburg kom för
öfrigt ej till stånd, tvärtom inträdde full brytning i och med Karl
Gustafs vägran att lämna audiens i Flensburg åt de brandenburgska
sändebuden Weimann och Schwerin, juni 1658, en händelse, som
tycks hafva väckt ett stort uppseende, och vid hvilken H. utförligt
1 Der grosse Kurfurst. I. (Berlin 1897), sid. 225.
9 H. meddelar ett par intressanta citat ur d’Avaugours bref, belysande
Karl GustafB krigiska tankar gentemot Danmark i slutet af 1656 och början
af 1657. I ett bref af d. 13 dec. 1656 (säkerligen n. st.) heter det:
»... Après cette guerre-ci, s’il en sort avec avantage, il ira contre le
Danemark», och ur ett af d. 25 jan. 1657 meddelar han: »le Roi confle à d’Avaugour
qu’il va marcher contre les Danois . . . après l’avoir interpellé plusieurs
fois de n’en rien révéler à personne».
3 a. a., sid. 288 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
