Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så blef det absolut tyst, den förväntansfulla
tystnad som han var van vid, denna gång med
en ytterligare tillsats af förvåning och nyfikenhet.
Själf kände han sig fullkomligt lugn så snart
han rest sig upp.
Han såg på en urdrucken karaffin midt på
bordet, strök sin mustasch och började så. Och
det tal, han nu höll, blef allmänt ansedt som hans
mästerstycke; då han kom till slutklämmen utbrast
ett allmänt jubel, — han gaf den i sista stund en
ännu lyckligare vändning än den hade haft förut.
Då han satte sig ned, kände han sig odeladt stolt
och belåten.
Han blef näst brudparet aftonens hjälte.
Brudgummen uppsökte honom och tryckte kraftigt hans
händer, innan han försvann med bruden. Och
Häger kände i det ögonblicket icke en skymt af
bitterhet mot honom.
Det enda som förorsakade honom ett obehag
var, att Stuhr fortfarande höll sig i närheten af
honom. Han skulle nu helst velat vara fri från
hans sällskap.
Han stannade kvar till nachspielet, var först
mycket uppsluppen och höll flere roliga tal. Men
så blef han plötsligt dyster, förstämd, uppfylld af
leda för sig själf och alla de andra. Vid första
tillfälle passade han på och smög sig bort.
Men då han kommit ned på gatan, upphanns
han af Stuhr, som föreslog, att de skulle göra
sällskap. Motvilligt lät han honom taga sin arm, och
de gingo H tysta hemåt hans bostad. Vinet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
