Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tysta fjät, liksom rädda att väcka en sofvande,
alla intryck från den yttre världen kommo till
henne tyst och dämpadt, hela hennes sinne
andades ut i en stor, innehållsrik tystnad.
Men så småningom bröts tystnaden, sakta,
nästan omärkligt fylldes den med lif och joller, -
liknande de späda ljud, man kan få höra från ’
ett fågelbo under moderns täckande vingar. Då
kom hvar dag med nya öfverraskningar och nya
fröjder. Det första leendet, den första
igenkännande glimten i de spegelklara ögonen, den skära
kroppens sprattlande i badet, de små armarnas
famlande i luften, fingrarna, som grepo och höllo ■;
fast, alla dessa små tecken till ett vaknande,
medvetet lif trängde genom tystnaden som enstaka,
fallande toner af en melodi, som så småningom
samlade sig, kom åter, blef starkare och
fulltonigare, riktades med nya växlingar. Och snart
höll hon i sin famn en liten människa, som lefde
sitt eget jollrande lif, hade sin egen, nyckfulla,
men envisa vilja, såg med egna ögon, hade sin
själfständiga uppfattning af saker och ting och
kallade dem vid själfuppfunna namn, men som i i
allt, fröjder som bedröfvelser, höll fast i henne
med små, trofasta händer och kallade henne
mamma.
Men den lilla människan blef allt mera
människa, ögonen blefvo icke blott seende, utan äfven 1
undrande och spörjande, händerna grepo icke
längre efter allt som var inom synhåll, utan
började välja och förkasta, munnen började forma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
