Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en stund kom Agnes ut, hållande Elsa
i hand. De hälsade tyst och tvunget på
hvarandra; Agnes gjorde en ursäkt för att ingen tagit
emot honom, men de visste inte af att han hade
kommit.
Då Elsa kände sin hand fri, försökte hon
omärkligt aflägsna sig. Men Agnes såg sig genast
om efter henne och frågade hvart hon skulle gå.
Elsa stannade tveksamt, hon tyckte att de båda
voro så underliga och längtade att komma ifrån
detta, som hon icke förstod.
»Är ni rädd för att vara ensam med mig?»
frågade Henrik ironiskt med låg röst.
»Rädd? Nej visst inte, hvarför skulle jag
vara rädd?» svarade hon högdraget och nickade
åt Elsa:
»Gå du!»
Elsa försvann, nedslagen både på sina och
deras vägnar; hon höll af dem båda två, och
därför plågade det henne, att de voro ovänliga
mot hvarandra.
Då de blifvit ensamma, stodo de en stund
tysta midt emot hvarandra.
»Skall vi inte sätta oss i bersåen?» frågade
Henrik.
»Nej tack, jag går hellre,» svarade hon.
De gingo utefter en af gångarna bort åt
trädgården.
»Jag tror ni har samma klädning som då
jag första gången träffade er,» sade Henrik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
