Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensamheten, som aldrig kom med utbrott, hvilka
kunde ätta om också bara för stunden, utan
endast lät honom bättre känna denna olidliga
inre värk, som tycktes fräta på själfva grundroten
till hans väsende. Men det var endast en, i
hvars sällskap han erfor någon lindring i sin
plåga, och det var modern; det var därför att
han visste att hon kände med honom, så mycket
den ena människan kan känna med en annan, men
aldrig behöfde frukta att hon skulle söka gifva
honom något bevis därpå; hon hade förstått att
hvarje hänsyftning på hans lidande, om än aldrig
så obetydlig, var honom outhärdlig, och hon
fann kraft att afstå från dessa ömhetsbetygelser,
som hon för sin egen del längtade efter, och
visa honom ett ansikte, som intet tycktes ana.
I hennes närvaro kunde han något ögonblick
erfara glömskans lycka. Just därför att den icke
fordrade att få gifva något, var hennes medkänsla
så välgörande för honom; kärlekens begär att
gifva, att visa och bevisa sig, är kärlekens egoism.
Hvar kväll, då han kom upp på sitt rum,
var han så själsligt trött, att han omedelbart föll
i en tung, medvetslös sömn. Men efter några
timmar vaknade han åter, alltid helt plötsligt
som väckt af något utom sig, och sen kunde
han icke somna igen. Det var som om hans
medvetande endast unnade sig den absolut
nödvändiga hvilan för att kunna återtaga sitt
gagnlösa arbete, sin meningslösa kretsgång. Sedan
låg han, timme efter timme, följande med afsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
