Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess ytan blef fullkomligt slät och jemn. Ej blott af
råhuggen sten byggda kyrkor blefvo öfverrappade, äfven den
välarbetade kalk- eller sandstenen täcktes ofta af putsen. Så finna vi
fallet vara i Vinslöf, Vä m. fl. ställen. Stundom nöjde man sig
med det öfre putslagret såsom i tornkammaren i Vä, der det, till
en tjocklek af några få millimeter, täcker den jemna
sandstens-ytan. Samma förhållande eger rum med Danmarks äldsta
målningar, de i Jellinge.
Då putsen var färdig, synes man först ha uppdragit
konturerna med en rödbrun färg, som bitit sig djupt in i den färska
kalken. Sedan anlades bottentonen och lokalfärgerna, som på
samma gång gjorde tjenst som mellantoner, på den ännu fuktiga
murytan. Framskjutande partier modellerades ut, så godt sig;
göra lät, men vanligen fingo ytorna stå hela och plana,
ljusdagrarne isattes med hvitt och skuggorna markerades med
mörkare limer, på hvitt vanligen med blått, eljest mer eller
mindre i brunt och svart. Emellertid hade putsen så småningom hunnit
torka och derför måste de sista anstrykningarne göras med
tempera. Möjligt är ju också, att detta förfaringssätt var fullt
afsiktligt, då man aldrig i fresken kan erhålla den djupa,
mättade färgton, som temperatekniken erbjuder, och att man
derför använde denna till de sista finesserna. Häraf följde
emellertid, att de färger, som först pålades, blefvo mera hållbara,
medan de öfriga helt kunde borttvättas. Och ej hjelpte det, om
man, såsom Theophilus i sin målarebok (från ll00-talet) lärde,,
så snart väggen blifvit torr, fuktade den på nytt, på det att
färgerna skulle tränga bättre in. Ofvanpå alltsamman
uppdrogos stundom konturerna ånyo med en brunaktig ton och förgyllning
anbragtes, der sådan behöfdes. Nimber, kronor, smycken kring
hals och handled, skodon m. m. förgylldes ofta och gjordes
stundom i relief, för att ännu mera framhäfva guldets glans. Detta
åstadkoms vanligen med kalk eller såsom i Bjeresjö med
påfästade träbitar. Om vi jemföra detta målningssätt med det, som
på 900-talet användes i S:t Georg i Oberzell, frapperas vi af
likheten. Borrmann (Aufnahmen mittelalt. Wandmalereien) säger
om detta, att det ej med säkerhet kan afgöras, huruvida det är
fresco eller tempera. Bemålningen har glatt rifven puts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
