Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Samtid och eftervärld hafva enstämmigt och med full rätt
gifvit Magnus Stenbock äran för Skånes bevarande åt Sverige, och
segern vid Helsingborg har oupplösligt förbundits med hans namn.
Det är emellertid rätt egendomligt, att i den allmänt gängse
historiska uppfattningen själfva slaget kommit att i så hög grad
undanskymma de föregående händelserna och rörelserna under fälttåget.
Det förefaller dock, som om det just är i fälttågsplanen och dess
utförande, som Stenbocks fältherreegenskaper klarast framträda. I
det skånska fälttåget visar sig Stenbock i likhet med Karl XII
såsom fältherre vara före sin tid, i det att han sätter den fientliga
arméns besegrande, den afgörande bataljen som fälttågets egentliga
mål. Hos honom är det ej såsom hos de flesta andra samtida
generaler frågan om att manövrera sig till en god ställning för att
genom denna kunna dominera ett område, utan han har till mål
för alla sina rörelser den fientliga hären. Rörelserna få sin särskilda
prägel däraf, att fältherren själf vill välja terräng för sin batalj.
Slaget skall utkämpas, men först då man fått fienden dit man vill
hafva honom och i en situation, där slaget kan blifva absolut
afgörande. Därför syfta alla Stenbocks rörelser under hufvudfälttåget
till ett enda bestämdt mål, och bataljen kommer till sist som den
nödvändiga konsekvensen af hans manövrer. Stenbocks
målmedvetenhet och rådsnarhet framträda klart, och de äro de viktigaste
orsakerna till att fälttåget tog så kort tid. Det är en slående olikhet
mellan de föregående, långvariga fälttågen i Skåne, som fortsättas
från den ena årstiden till den andra, och detta, där allting uträttas
med största snabbhet och allt är öfver på några veckor».
— Från Lund och Lundagård. Under denna titel har till
julen 1902 utkommit ett urval af Martin Weibulls smärre skrifter,
hufvudsakligen tal och minnesteckningar, hvilka belysa
karaktäristiska sidor af hans personlighet. Man återfinner i denna samling
vid sidan af ännu andra tal det vid Gustaf Adolfsfesten 1882,
minnestalet vid 1889 års Nordiska fest, talet vid aftäckningen af
monumentet på slagfältet vid Lund 1883 och det tal för Norden
— Sönderjylland och Finland, som gaf väckelsen till den
nyskandinaviska rörelsen. Bland de minnesrunor, som fått en plats i
samlingen, nämna vi särskildt dem öfver Johan Henrik Thomander,
Abraham Cronholm, Christian Cavallin och Albert Lysander. En
betydande del af boken upptages af den teckning af «Lunds och
Lundagårds minnen», i hvilken Martin Weibull, på samma gång
han därmed bevarat erinringen af det historiska festtåg, som han
anordnade vid invigningen af universitetshuset i Lund 1882, i stora
drag gifvit bilden af staden Lunds förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
