- Project Runeberg -  En bundt humoresker /
26

(1900) [MARC] Author: Gustaf Lyckow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ombytta roller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var annat än i drängkammar’n på Torpa. Nu har jag,
lif och knif i min lilla låda, fått tag i en kilig plats.

Andersson sof ända till klockan tolf följande dag,
som var en söndag. Han var så ovanligt tyst och
artig i dag; det var långt ifrån den vanliga brutaliteten,
och när kammarjungfrun vid middagstiden kom upp för
att tillsäga, att bordet var dukadt, betackade han sig
helt vänligt, ty han var sjuk; han led nämligen, inom
paranthes sagdt, af kopparslagare. Det hjälpte icke ens
att prosten infann sig och sökte få honom ned för att
åtminstone få presentera honom för prostinnan och de
öfriga i familjen. Andersson önskade hälst gå ut ett
slag och se på ägorna. Om en stund smög han sig
också ut och dref omkring i skog och mark ända till
skymningen.

Då han återkom var hela prestgården full af folk;
nästan hela socknens nobless var där församlad, inbjuden
af prosten, hufvudsakligen för att göra den nye
informatorns bekantskap.

Andersson blef presenterad för allesamman af
prosten, och detta gick tämligen bra, ehuru en och annan
fann hans sätt något hvad man kallar drumligt, och
särskildt föll hans säregna bugning det nobla sällskapet
föga i smaken. Flickorna fnittrade sinsemellan och
sporde hvarandra, om den nye bekantingen kunde vara
den nye informatorn, som de visste skulle anlända till
gården, och då man gick till prosten, fick man veta,
att det verkligen var så.

Andersson, som kände sig generad af allas
mönstrande blickar, smög sig upp på sitt rum för att ensam
hålla sällskap med sina kopparslagare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humoresk/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free