Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snufva och skeppsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma föll guvernanten i en skrattparoxysm,
hvarifrån hon endast med möda kunde hemta sig.
— Hvarför skrattar fröked Löddbadd?
— Ack, jag finner er så svärmisk, så treflig och
pikant, att ...
— Pikatt?
De hade nu hunnit fram till klappbryggan, där
kandidaten upptäckte en liten snipa med tillbehör.
— Täjk, sade han, obb vi skulle ut och ro ed
studd, fröked.
— Kan kandidaten ro?
— Kadd?
— Men hvart ska’ vi ro?
— Till öd där borta.
— Till ön, det blir för långt, där växer för resten
intet annat än barrträd.
— Bedd barrträdsluft är ett utbärkt bedel mot
sdufva.
— Nå, i så fall skall jag gärna följa med.
Båten gled ut, Manne rodde, och månen strödde
sitt hulda sken öfver de två. Fast det var stark
medvind, blef han utmattad om en stund, och under
förevändning att söka reda på en cigarrett, som han aldrig
haft med sig, kastade han handlöst årorna ifrån sig och
satte sig att leta.
Fröken tittade på månen och månen på fröken.
Under tiden hunno årorna glida ur sina korta
hållhakar, enär båten guppade upp och ned, och då fröken återtog
sin 36,000 mil aflägsna blick och vände den mot Manne,
så upptäckte både hon och han, att årorna liksom af
en osynlig hand ryckts ur deras åsyn, allt under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
