Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett storskaligt universitet - 15. Förhållandet mellan de lägre och de högre universitetsinstitutionerna - 16. Ett fristående forskningsinstitut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Små högskolor spridda överallt i landet kunde bli verkliga
kulturcentra. En humanistisk högskola t ex i Strängnäs bleve en stolthet i
hela stan, vilket Stockholms universitet ute på Frescati som det blivit ju
inte är och aldrig kan bli. Kom det en framstående vetenskapsman
eller annan kulturpersonlighet på besök till Strängnäs för att tala i
studentföreningen, skulle hela stan strömma till för att höra honom
eller henne.
Och både mellan professorer inbördes, studenter inbördes och
mellan båda kategorierna skulle i dessa mindre institutioner gemenskapen
stärkas. Det kunde i gammaldags stil bli ett levande studentliv och
studentföreningarna skulle åter kunna blomstra. Likadant kunde det
vara vid en tekniskt och naturvetenskapligt inriktad högskola i t ex
Västerås.
Jag hade för ett par år sedan en patetisk upplevelse vid Stockholms
universitet. Den som nu har min gamla professur vid Stockholms
högskola, Lars Werin, hade inbjudit mig att tala för studenterna om
hur allt var på min tid. En av universitetets större salar var packad av
studenter. Jag talade bl a om studentlivet då, studentföreningarna, de
offentliga diskussionerna, de tillkallade förnämliga föredragshållarna,
ibland från utlandet, och studenternas umgänge med professorerna
och dessas inbördes umgänge, med ett ord gemenskapskulturen då
vid vårt gamla lärdomssäte.
Efteråt räckte en flicka på tredje bänken upp handen, och jag tyckte
hon hade gråten i halsen: "Jag känner riktigt bra tre personer här i
salen och ingen av lärarna." Vad skulle jag svara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
